permafrost

DEL 1.

Hej,

Jag heter Andreas Meijer (821205-xxxx) och har fått ett brev rörande beslut av min föräldrapenning. Handläggaren som handhar ärendet heter Petra [hennes efternamn].

I beslutet står det att min SGI ska vara 140000 kronor och är baserat på mina arbetstider som inte stämmer. Jag har hört av mig till Er genom telefon men inte blivit hjälpt i den mån jag hoppats på. Det kan vara så att jag har förstått hela systemet fel, vilket då är beklagligt och jag behöver då få förklarat vart jag har gjort fel.

Under 2006-2007 arbetade jag heltid på en arbetsplats som heter Books Sollentuna AB (detta låg delvis till grund för min förra SGI)

I augusti 2007 började jag även att arbeta på Clas Ohlson i Kista och hade en övergångsperiod då jag arbetade på båda arbetsplatserna samtidigt (detta är den andra delen i min tidigare SGI).

I januari 2008 påbörjade mina studier på ett 11 terminer långt program (där jag fortfarande studerar) och där jag under tiden har tagit fullt studielån från CSN (kravet för att studietiden ska vara vilande för senare SGI-beräkning).

1 maj 2009 föddes min son Esse men jag tog ingen förädrapenning eftersom jag var student och inte skulle ta något uppehåll förrän senare under 2009.

Under hösten 2009 studerade jag 75 procent av terminen (15 veckor 100 % studietakt) och tog fullt lån även för dessa veckor.

den 26:e november 2009 påbörjade jag min föräldraledighet som sträckte sig till juni 2010 (denna period är också vilande).

Nu befinner vi oss i juni 2010 och min tidigare SGI bör ligga på samma som den gjorde tidigare OM jag skulle välja att fortsätta min föräldraledighet.

Jag började då arbeta lite mer på Clas Ohlson samt på Ica Maxi i Solna. Som ni kanske förstår så har jag inte haft möjlighet att ha ett heltidsarbete att återgå till eftersom jag studerar, utan har fått ta alla arbetsmöjligheter som jag har kunnat. Under sommaren 2010 arbetade jag på BÅDE Clas Ohlson och Ica Maxi under 3 månader innan jag gick över till att enbart arbeta på Clas Ohlson (eftersom jag fick mer tider där). Hur anställningsformen såg ut för mig på Ica Maxi torde inte vara av relevans eftersom det är ett förvärvarbete som överstiger 50 %. Detta gör att Ica Maxi bör räknas in i min SGI, baserat på de lönespecifikationer jag sände Er tillsammans med de från Clas Ohlson.

Eftersom jag fortsätter min utbildning (jag läste dem femte terminen denna vår) så kan jag inte ha ett heltidsarbete under terminerna och jag kan inte heller ha en fast anställning på 50 & eller mer (eftersom jag, när jag inte är föräldraledig, främst studerar på heltid - med fullt studielån).

Vidare så gjordes en normering av min inkomst (enbart den från Clas Ohlson) för den tid av året som jag inte arbetade utan var föräldraledig (något som gör SGI-beloppet vilande). Dessa 5 månader bör baseras på samma belopp som det första SGI-beslutet (om det ska vara petigt så på de fem sista månaderna då jag arbetade dubbelt och sedan arbetade under julrusch i en butik...).

Min uträkning var (innan jag fick brevet från Petra Gidbring) som följer:

Clas Ohlson jun2010 - dec-2010 = 81 660:-

Ica Maxi juni 2010 - dec 2010 = 36746:-

Sammanlagt = 118 406:-

Per månad = (118 406 / 7) 16 915:-

Tidigare SGI: 232 000 (har jag för mig).

Per månad: (232 000 / 12) = 19 333:-

Tidigare SGI = 19 333 x 5 = 96 667:-

jun - dec 2010 = 16 915 x 7 = 118 405:-

SGI grundade belopp = (96667+118405) 215 072:-

Detta är en liten sänkning från tidigare men det var jag beredd på eftersom jag inte arbetade på samma sätt som var möjligt under studierna.

Här vet jag inte om det är jag som har missförstått allt eller om det är så att Petra Gidbring inte har tagit hänsyn till min studietid, den vilande SGI:n och min totala bruttoinkomst för de 12 månader som föranlåg min ansökan om föräldrapenning.

Vad gäller arbetade timmar på Clas Ohlson så finns arbetade timmar på de lönespecifikationer som jag har sänt till Er, även för Ica Maxi. Här såg jag bara att det var bruttoinkomsten som var av intresse (vilket det var förra gånga jag ansökte om föräldrapenning.

Under mitt samtal med en kuntjänstmedarbetare som jag inte kommer ihåg namnet på så skulle en handläggare höra av sig inom två arbetsdagar. Nu arbetar jag under dessa två dagar och får inte bära min privata mobiltelefon på jobbet, detta gör att jag inte jan svara i telefonen inom 2 dagar (eftersom ni stänger klockan 16 och jag slutar klockan 17).

DEL 2

Under min semester och bortavaro från datorn så har kriget mot försäkringskassan fortgått...

Efter mitt brev (tidigare anteckning) fick jag ett samtal från försäkringskassan som pågick i ungefär 25 minuter. Jag gör en kort rekonstruktion av samtalet:

A=Andy

F=Försäkringskassans representant

F: Hej jag såg ditt mail och har läst igenom det..

A: mmh

F: Det du arbetade på Ica är som sagt tillfälligt och kan inte räknas som SGI-grundande, när du sedan inte studerade med studiestöd hösten 2010 så måste du anses ha avslutat studier och kan då inte ha vilande SGI.

A: Så jag kan inte få mer än de 140 000 som SGI grundande belopp?

F: Nej precis.

A: Men det kan ju inte vara rimligt att jag inte får räkna Ica, det är ju så det ser ut när man pluggar, det måste ju vara den totala inkomsten som är av vikt?

F: Det är den totala bruttoinkomsten som räknas men bara för de förvärvsarbeten som gäller som SGI grundande.

A: Vilka är det då?

F: Man måste ha arbetat i minst sex månader.

A: Vaddå? Påsamma ställe?

F: Precis.

A: Men de fem månader som jag var föräldraledig under 2010 då, de kan ju inte skrivas över eftersom jag då har en skyddad SGI?

F: Jo eftersom du inte pluggade så tappade du din tidigare SGI och det enda jag kan beräkna på är den fasta och återkommande inkomsten från Clas Ohlson.

A: Det är allt?

F: Ja.

A: Så det spelar ingen som helst roll att jag har jobbat/varit föräldraledig konstant sedan 2003? Allt hänger på att jag inte tog bidrag några månader 2010 och istället jobbade dubbla arbetspass, som sedan gjorde att jag tjänade så mycket pengar att jag inte kunde ta CSN lån och fortsätta plugga med skyddad SGI? Det som jag vill göra?

F: I ditt fall verkar det vara så...

A: Och det finns ingenting annat jag kan göra för att få en anständig föräldrapeng? Förutom att stjäla en bil?

F: Haha...

A: Det var inget skämt!

F: Nej, jag hör vad du säger och jag håller med om att det kan vara orättvist men det finns inget jag kan göra åt det.

A: Kan inte eller vill inte?

F: Vad menar du?

A: Att de regler som finns inte alltid är helt fixerade och att det alltid finns en möjlighet att se om det är möjligt att tolka regler så att fall som detta kan sluta på ett bättre sätt.

F: Vill du att jag ska begå tjänstefel?

A: Det var inte det jag sade, däremot kan du mer om reglerna än vad jag kan på den här sidan luren och borde veta om det finns något annat sätt att tolka regler eller se på ärendet.

F: Det finns inget annat att göra åt saken, tyvärr.

A: Det känns dock som att det inte kan stämma och att min bruttoinkomst kan räknas i sin helhet.

F: Jag förstår att du kan tycka det, men så är det inte.

A: Så vad du gör är att se till att ytterligare två barn kommer att få växa upp utan en närvarande far, eftersom jag nu är tvungen att jobba hela tiden om vi ska ha råd att äta.

F: Nu tycker jag att du är orättvis. Det är ju inte mitt fel hur reglerna ser ut.

A: Nej men det är ditt jobb att tolka och fatta beslut, det är ju absolut inte mitt fel!

F: Nej...

A: Så det är såhär det är och det finns inget jag kan göra åt saken?

F: Nej det är det inte. Du har ju anmält några dagar, vill du att de står kvar?

A: Eh, vet inte - är ju inte så att det spelar så stor roll längre...

F:...

A: Ta det dagar som ska betalas ut i juni så får jag fatta andra beslut senare.

F: Nu tror jag inte att vi kommer så mycket länger med det här.

A: Nej det verkar ju inte bättre.

F: Jag skickar beslutet och så får du utbetalningen om några dagar.

A: Jaha.

F: Tack så mycket

A: Hejdå

F:....tack..h.(här lade jag på luren).

Som ni förstår så var det inte så upplyftande som jag hade hoppats på...

En sömnlös natt och mobilgooglande gjorde mig redo för ännu en rond...

Fortsättning följer...

DEL 3

Detta utspelar sig natten efter telefonsamtalet jag beskriver i den förra anteckningen.

Nå… just nu befinner jag mig i ett läge där jag inte vet vad jag skall göra. Det finns inte en chans att vi klarar oss på den föräldrapeng som var satt för mig (vilket skulle resultera i 297:-/dag minus skatt) utan jag skulle vara tvungen att arbeta in alla pengar. Nu är jag inte en person som är rädd för att arbeta men det finns ett jobb som är, om möjligt, ännu sämre betalt än lärarlönen – att vara där för min familj. Skulle jag få en vettig föräldrapeng så skulle jag kunna vara hemma mer och på så sätt få en relation till mina barn och fortsätta träffa min fru så pass mycket att vårt förhållande fungerar även om vi nu kommer att ha två barn.

Natten efter samtalet med försäkringskassan var en natt där sömnen var påtagligt frånvarande. Eftersom jag fortfarande såg detta som ett problem (problem kan lösas, om inte så är det inget problem utan ett faktum att ta ställning och anpassa sig till) så tog jag fram telefonen och började läsa på om SGI.

Efter ett tag insåg jag att försäkringskassan har en drygt 300 sidor lång pdf som ligger på deras sida, där lagtexten om SGI är förenklad. Sagt och gjort! Jag började lusläsa vilka bestämmelser hon menade låg till grund för beslutet för att se om hon verkligen inte hade någon möjlighet att påverka beslutet. Redan på sidan 39 hittade jag ett exempel på hur en bedömning till försäkringstagarens förmån kan göras, även om arbetstiden inte har varit 6 månader eller mer. Exemplet handlar om en man som endast har arbetat i två månader innan han blir sjuk, hans SGI räknas då på dessa två månader eftersom hans intentioner var att arbeta längre men omständigheter gjorde att det inte gick. Fler liknande exempel från dem fanns på sidorna i närheten. Nu visste jag att hon gjort valet att sänka min SGI trots att hon kunde hjälpa mig utan att göra tjänstefel.

När jag började närma mig sidan 200 (nu var klockan ungefär 03:00) så hittade jag kapitlet om ”Särskild beräkningsgrund”… Jag ska inte gå in på alla detaljer för detta men huvudpoängen är som följer:

Innan ett barn fyller två är så skall föräldrapengen räknas på den tidigare SGI:n (den som försäkringstagaren hade från början) och kan inte sänkas. Som jag förstod det så gällde en eventuell sänkning av detta enbart baserat på vad den förälder som vill ta ut föräldrapenning efter detta gör på barnets tvåårsdag (SGI-skydd gäller om man tar ut föräldrapenning 5 dagar/vecka eller mer eller studerar med studiestöd) – jag pluggade med fullt studiestöd när Esse fyllde två år. Vidare görs ingen sänkning av föräldrapengen om kvinnan blir gravid innan det första barnet har fyllt 1 år och 9 månader. Här är tydligen en skillnad mellan SGI och föräldrapenning – något försäkringskassan aldrig berättat för mig!

Skulle detta stämma så skulle jag alltså vara berättigad till samma föräldrapeng som jag haft tidigare (som baserade sig på mitt heltidsarbete)…

Jag googlade på denna regel och fann att den var möjlig att tillämpa, även om försäkringskassan i flera fall har nekat folk denna rättighet så har kammarrätten dömt till försäkringstagarens favör.

När jag runt 04:45 trodde att jag verkligen hade rätt så kunde jag somna för att vakna runt 06:40 av en vaken Esse (jag var själv med honom hos min farmor). En trött men förhoppningsfull dag.

Jag kontaktade försäkringskassan och meddelade vad jag funnit, de skulle återkomma när de sett över detta.

Till handläggarens försvar så visste hon inte att vi skulle ha ännu ett barn, men som jag förstått det så spelar det ingen roll eftersom jag enligt ”tvåårsregeln” var student med studiestöd under den tid som skulle ha varit sänkande.

Nu fanns inte mer att göra än att än en gång vänta på svar från försäkringskassan.

DEL 4.

Så, jag ringde alltså och undrade om jag hade uppfattad de regler som de rimligen borde ha tillampat verkligen gällde mig. Nu har försäkringskassan en benägenhet att ringa till en under de mest olämpliga tillfällen som erbjuds... Det samtal som berättade att jag inte hade rätt till någonting och att jag och min familj ska klara oss på 297 kr/dag (minus skatt) om jag ska vara hemma, kom när jag satt och körde bil medan Esse grät i baksätet.

Det samtal jag väntade på kom under vigselceremonin mellan min svärmor och hennes nya man. Även om jag var spänd på att få veta vad de sade så hade jag stängt av telefonen under ceremonin - även om jag kände på mig att det var just då som de skulle ringa.

När jag kom ut ur kyrkan och satte på telefonen igen så fick jag ett SMS som berättade att jag hade ett nytt meddelande på min telefonsvarare... Spännande. Jag ringer numret och hör:

"Eh.. Hej. Jag heter (h[e]ns namn) och ringer för att meddela att du är berättigad till beräkning enligt särskild beräkningsgrund. Det har gått ut en betalning till dig som jag kommer att göra ett tillägg på. Är det något du undrar så kan du höra av dig till kundcenter".

Jag piskade dem så jävla hårt med deras egna regler. Regler som riksdag och regering har satt upp och som de inte följer trots att det står att det är försäkringskassans skyldighet!! Jag tjänade alltså ungefär 100 000 kr på att vara envis (utslaget på alla föräldradagar). 100 000 som den första telefonkvinnan inte ville att jag skulle ha, trots att reglerna var väldigt tydliga med att jag var berättigad till dem. Skämmes tamejfan!

Tack för pengarna! Nu ska vi säga hej till farbror JO (Justitieombudet/justitiekanslern) det blir nästa följetång. Även om jag inte vinner där så kommer telefonkvinna 1 att få en personlig anmälan där hennes kompetens som handläggare ifrågasätts - kan ju inte vara så kul... BRA!

Så, nu har vi kommit till en annan del inom ämnet sälj. Vilka vill ha vad (inte bara individer utan samhällsklasser kön och ålder) och hur når man bäst fram med sitt budskap till dessa målgrupper?

Att vi nu lever i en helt annan typ av konsumtionssamhälle än vad vi gjorde för bara 20 år sedan lär ju inte ha undgått någon, vi vill gärna ha så mycket som möjligt den senaste modellen och den bästa kvaliteten (trots att vi inte har några problem att slänga saker även om det fortfarande är garanti kvar eftersom det finns andra och mer attraktiva modeller på marknaden). Det blir lite fel att direkt kategorisera in människor i fack efter möjligt behöv och det är heller inte särskilt PK, men om man vill sälja så kan man inte alltid vara PK. Beroende på målgrupp ser ju reklamen olika ut och det finns en uppsjö studier till varför det ser ut som det gör, går det inte bara att kopiera ett fungerande koncept och göra det till sitt eget då? Jo, det är inte lika svårt nu eftersom vi, som jag beskrev i ett tidigare inlägg, inte är lika trogna våra märken utan nu går mer på pris och tillgång (om det inte är t.ex. livsmedel då vi har en uppfattning om vad vi tycker om, men även där är tillgången en faktor).

Jag börjar med en stor grupp, där det även ingår en del subgrupper som har lite varierande behov i kontrast till huvudgruppen. Unga människor i städerna.

De unga konsumenterna av i dag har ett helt annat konsumtionsmönster än vad de tidigare har haft, mycket är tack vare tillgången på information. Man kan snabbt skaffa sig kunskap om en produkt eller tjänst genom att kolla på specifierade hemsidor på nätet (jag vet att du känner till en del och det är de som har lyckats fästa dig, jag kommer att återkomma till vikten av "klibbighet") och kan då få så mycket information om produkten att de vet precis vad de får, vad de inte får, vart man köper det till lägsta pris och vad andra som har köpt produkten tycker om den. Det är mycket speciellt och gör att producenterna får mycket svårare att behålla kunder samtidigt som nya aktörer på samma marknad kan ta plats och vinna andelar i mycket större utsträckning.

Det låter ju som en guldålder för komersiella företag när det är så lätt att nå ut till sina möjliga köpare så lätt och snabbt, de tar reda på allt själva och företaget kan sälja i stort sett så mycket som de kan producera... Kan man tycka...

Vad som har hänt på själva reklamfronten är ju att vi har blivit överexponerade. Det är ingen nyhet utan snarare mycket känt inom den branshen, detta leder ju till mer sofistikerade sätt att nå ut än vanlig reklam (under förutsättningar att du spenderar en viss tid av dagen framför datorn så kan jag anta att du har sett en hel del banners, hur många kommer du ihåg? Hur många har fastnat? Hur många har du tryckt på? Jag vet inte svaret på dessa frågor men jag kan anta att du ser färre och färre banners även om det faktiska antalet har ökat markant de senaste åren) för att ha en chans att väcka kunders uppmärksamhet.

Vad man har kommit fram till är att man inte bara behöver en produkt som fungerar och en väl utvecklad "klibbighet" (något som gör att man kommer ihåg produkten/företaget, det är en stor grej som jag ska ta den för sig självt), utan även andra sätt att marknadsföra sig på. Jag kan inflika att jag har sett ett av de värsta exemplen någonsin när Gröna Lund skulle marknadsföra ett jippo som riktade sig till företag och personalfester. De skickade ett fax "fel" som var handskrivet där de berättade hur kul det var och ville tacka för kvällen innan, efter ca 1 timme kom det ett fax där de skrev att de måsta skickat till fekl företag men att det var en kanongrej och att företaget borde gå in på hemsidan och kolla in jippot (även det handskrivet).... Nu kan man tycka att det är jävligt fjantig marknadsföring, men jag kommer ihåg reklamen mer än ett år senare så klibbigheten vad fantastisk.

Vad man här kombinerade var en stor klibbighat tack vare det orginella sätter att nå ut med reklamen och försöket till "mun-öra" marknadsföringen. "Mun-öra" har blivit en av de viktigaste sätten att marknadsföra sig på, fördelen är att det är personlig, speciellt om det är en person som har inflytande på många individer, det är inte för inte som man använder kända personer i reklam (de känns som någon bekant även om man aldrig träffat personen i fråga på riktigt). Det stora problemet är att man inte når ut till så många på så kort tid som många företag vill, när man väl har fått köpare så måsta man också spela på att de kommer tillbaka men även att de för informationen om produkten vidare (klassiska exempel är restauranger, viner, kläder osv.). Detta är den metod som biter bäst på min generation, den generation som har möjlighet att ta reda på väldigt mycket om produkten innan man ger sig ut och köper den (varför betala dyra pengar för något som du kan få billigare eller bättre någon annanstans?).

Nu börjar det här kapitlet bli lite långt så jag avslutar här och återkommer med en fortsättning.

Efter att uppgivet ha förstått att jag inte kommer att få något vettigt och rakt svar (ex. vi vet inte men vi ska kolla på hur det ligger till, vi är lata jävlar som inte orkar jobba, sluta skriv för i helvete...) så skickade jag det här brevet. Jag har även skickat hela konversationen (11 brev) till DN...

Hej Erik,

Först vill jag skriva att du inte behöver svara på det här mailet, jag
har fått mig en uppfattning om hur det fungerar och som jag misstänkte
innan jag började skriva så är det ett problem som är för svårt för
den sittande regeringen att tampas med, tråkigt men nu ett faktum. Att
det är svårt att beräkna är inte för mig en godtagbar inställning till
frågan. Därför kommer jag med några korta kommentarer till dina
punkter och 2 argument och förklaringar till varför jag inte tycker
att det inte fungerar...

1-3. Jag vet det är hela poängen med slopat fribelopp och det är i
stort samma argument (regleringen av studiemedel och inkomsten av
återkrav försvinner)

4. Ja det är precis dit jag vill att vi ska komma så jag förstår inte
hur ni kan se detta som ett problem.

Jag vet inte hur ni har beräknat på 28 800, men om jag gör en snabb
överslagsräkning (28 800 x 12 x 0,3 = 103 680) så menar du att en (1)
student måste bidra med över 100 K i skatteintäkter för ett år för att
täcka sitt årliga bidrag på 23 148:-, vet inte hur jag ska förstå det
men det är väl i något stort hål dessa pengar faller kan jag tänka och
ungefär 1/4 fångas upp och tas om hand om... Vad gäller förhållandet
stat/kommun kan jag inte ta hänsyn till det eftersom även det är något
som ni och inte jag som medborgare är ansvarig för, jag tar bara
hänsyn den faktiska mängd kronor som byter plats mellan studenter och
stat/kommun/landsting osv.

Även om era beräkningar tar med återkrav och dylikt så är det ingen
förklaring på att det endast skulle vara utgifter, ni får ju defakto
in mer pengar i skatt och behöver inte ha lika mycket
administrationskostnader för att hålla reda på allt som har med
återkrav och gränser att göra, det enda ni (CSN) då måste hålla koll
på är att de som tar studiemedel tar de HP som krävs.

Vad gäller undanträngnigseffekter kan du väl på allvar inte mena att
det är ett av argumenten för att inte slopa fribeloppet (i ditt svar
kan jag inläsa en parallell till en annan grupp som kommer och TAR en
befintlig arbetsgrupps sysselsättning...), det är en relativt fri
arbetsmarknad och det känns varken socioekonomiskt eller
sociostrukturellt försvarbart att utesluta studenter från arbete bara
för att "någon annan kanske hade kunnat jobba i stället för
studenten". Inte heller att grunda beslutet med någon form av
ansvarsöverförande på studenterna för att höja landets strukturella
sysselsättningsgrad??

Märk väl att jag ingenstans i mina mail ens har nämnt några av de
(enligt min åsikt) ogenomförbara och icke ekonomiskt försvarbara
förslag på medborgar/studentlön eller höjda bidrag, större
subventioner för studenter inom andra områden osv. Allt jag har velat
är att man som student ska ha möjlighet att påverka sin ekonomi
positivt genom att arbeta. Som student är det inte möjligt att helt
försörja sig på arbete eftersom man då inte klarar sina studier (du är
student, det borde du veta). Genom att arbeta ökar man inte bara
sysselsättningsgraden i landet utan även välbefinnandet och
livskvaliteten genom att inte behöva ligga sömnlös när man funderar på
sin ekonomiska situation...

Som sagt, du behöver inte svara eftersom det känns som att ni har tömt
era resurser vad gäller kunskap i ämnet, tråkigt bara att de som
bestämmer över oss ca 400 000 studenter inte bryr sig mer och orkar
sätta sig in i frågor som påverkar oss dagligen. Hälsa gärna Herr
Leijonborg det...

Lycka till med vad ni gör, vad det nu än blir, jag får försöka tackla
det här problemet på en annan front, kanske vid nästa mandatperiod.

Vänliga hälsningar
Andreas Meijer

Det här var det brev jag fick från Utb. Dep. senast:

Andreas,

först vill jag understryka att siffran en miljard är ytterst osäker och att jag tyvärr inte har möjlighet att redovisa några exakta beräkningar utan den mer ska ses som en utgångspunkt för vidare arbete. Jag vill dock peka på att ett förslag om höjning/borttagning av fribeloppet får effekter på flera olika grupper:

1) Studerande som får reducerat studiemedel p.g.a. att de i sin ansökan angett att deras inkomst kommer att vara högre än fribeloppet. Dessa studerande får lägre/ingen reducering av studiemedlet.

2) Studerande som får återkrävt studiemedel p.g.a. att deras inkomst varit högre än fribeloppet men som angett för låg inkomst i ansökan. Dessa studerande får lägre/inget återkrav.

3) Studerande som i dag inte har rätt till studiestöd p.g.a. att de har en inkomst över den gräns där studiemedlet helt upphör. Vissa/alla av dessa studerande får rätt till studiestöd.

4) Studerande som i dag inte arbetar så mycket som de skulle önska p.g.a. att de med de nuvarande fribeloppsreglerna skulle få reducerat studiemedel. Dessa studerande kan arbeta och tjäna mera/obegränsat utan att studiemedlet reduceras.

i de tre första av dessa grupper innebär en reform endast ökade kostnader för staten medan den sistnämnda inte får annat än obetydliga (studenten måste ha en månadslön över 28 800 för att statens intäkter ska öka) effekter på statens ekonomi men kommer innebära ökade skatteintäkter på kommunal nivå. Det är heller inte möjligt att kommunerna kompenserar staten genom sänkta generella statsbidrag då intäktsökningen i noterbar omfattning endast kommer upplevas i städer med större lärosäten. Staten kan alltså endast räkna med ökade kostnader medan de ökade skatteintäkterna som en av de fyra grupperna kommer bidra med dels är oerhört svårkvantifierade och helt tillfaller kommunerna.

Fördelningen av kostnader/intäkter mellan stat och kommun är dock inte den springande punkten. Där, som jag uppfattar det, våra beräkningsmetoder skiljer sig åt är att du för alla studenter räknar av studiebidraget mot skatteintäkterna och därmed kan visa att det ökade bidraget helt finansierar av ökade skatteintäkter. Detta beräkningssätt kan te sig intuitivt rätt men har två brister. Först tar det jämfört med dagens situation inte hänsyn till de tre översta grupperna. De skatteintäkter som grupp 1,2 och 3 bidrar med är redan intecknade. Vi kommer vid en fribeloppsreform inte se några ökade skatteintäkter utan endast ökade kostnader i dessa grupper. Det andra bristen härrör sig från det som inom nationalekonomin kallas undanträngningseffekter. I korthet går det ut på att för att den skatteintäkt som kommer från en arbetande student ska kunna räknad med måste det kunna visas att detta arbete inte hade utförts av någon under de gamla reglerna. Exemplifierat; om ett slopat fribelopp får en student att söka och erhålla sommarjobb som vaktmästare innebär det i de flesta fall att någon annan inte får sommarjobba som vaktmästare. Nu bidrar studenten med skatteintäkter medan den andra personen inte gör det och inga ökade skatteintäkter kan ses en effekt av fribeloppsreformen. De befintliga jobben har endast omfördelats mellan dessa två personer. För att du ska kunna påvisa att fribeloppsreformen ger ökade intäkter måste nya jobb skapats av just denna, jobb som inte hade existerar om reformen inte genomförts. Den måste för att åter använda mig av ett nationalekonomiskt uttryck höja (den strukturella) sysselsättningsgraden. Sysselsättningsgraden kommer också troligtvis påverkas i en positiv riktning av en fribeloppsreform genom att fler studenter vill arbeta och att det ökade arbetskraftsutbudet därmed på marginalen något dämpar löneökningstakten. En dämpad löneökningstakt kommer i sin tur påverka sysselsättningsgraden genom att det blir billigare att anställa. Det är de ökade skattintäkterna som generas av denna effekt, som du säkerligen förstår är svåra att beräkna, som är den korrekta beräkningen av de intäkter som ska ställas mot de kostnader som reformen ger upphov till.  

Jag ber om ursäkt om diskussionen i slutet av ovanstående blir något tekniskt men jag hoppas och tror jag att jag gett en om inte heltäckande bild så åtminstone en första introduktion till svårigheterna med att beräkna effekterna av en framtida fribeloppsreform. Sammantaget är det hos oss förhållandevis klarlagt att en höjning av fribeloppet kommer att kosta pengar men att det är pengar som vi menar gör sig bättre i studenternas istället för statens fickor. Lars Leijonborg kommer att återkomma till frågan innan mandatperiodens slut.

Jag vill tacka för en givande, om än tidskrävande, mailkonversation där du dina tanker, förutom att ge utbildningsdepartementet ytterligare underlag inför framtida politiska beslut, utvecklat mina personliga kunskaper kring fribeloppet.

Med vänliga hälsningar och hopp om en bra sommar

Erik Scheller

Jag har inte bloggat på länge (bortsett från de senaste veckorna) och har således inte läst någon blogg på länge, det går liksom hand i hand...

Nu kollade jag runt lite och blev förvånad... vafan skriver folk om? Varför skriver de? Vem fan bryr sig?

Jag börjar undra om det är jag som är mongo som fortfarande bloggar eftersom jag föraktar de idioter som skriver om sina äckliga hundar och hur mycket deras små bäbisar bajsade i pottan... cheezus...

Inte för att jag ställer så jävla höga krav på bloggar överlag men WTF. Det sorgliga är att dessa personer verkar göra det på fullt allvar utan någon som helt självinsikt. Jag hittade 1-2 bloggar som faktiskt var läsvärda, men alla som handlar om deras fula kläder, smink, hundar katter, hamstrar, ungar och fan vet allt.

Jag ska sota er jag!! I röv och munnar!!! Nu var det sagt... (Berglin)

Så jag fick ett svar igen...

Hej Andreas!

Mitt jobb går i mycket ut på att å Lars Leijonborgs samt Jan Björklunds vägnar svara på deras brev. I de fall jag inte kan formulera ett bra svar rådgör jag med den övriga politiska ledningen där såväl de bägge statsråden, statssekreterare samt politisk sakkunniga ingår. Du har helt rätt i att det är personen i min position du kan fråga och det är också av mig du ska få svar, alternativt få veta att inget svar finns. Har jag varit flytande i mina svar har inte det varit min avsikt.

Den grundläggande frågan är varför fribeloppets inte har avskaffats och huvudanledningen går att avläsa i slutet av mitt första brev. Det kostar pengar. Hur mycket vet vi inte; men även inräknat de ökade skatteintäkter som vi kan tänka oss blir en effekt visar preliminära beräkningar på att kostnaden ligger på ca en miljard. De förändringar som vi vill genomföra inom fribeloppet måste vägas mot andra behov.

Sen vill jag svara på din första specifika fråga och här för du lita på mitt ord att jag just stoppade Lars Leijonborg i korridoren och bad om hans synpunkter. Det Lars tog upp och det jag tidigare har framfört är att ett system där inkomster under delar av året undantas från fribeloppet blir lätt att gå runt och svårt att administrera. Svaret är alltså att det inte finns något specifikt syfte med att inkludera arbetet som utförs utanför terminerna men att ett system som kan göra denna åtskillnad mellan olika inkomster inte kan konstrueras till en rimlig kostnad när hänseende tas till att samma effekter kan uppnås genom en generell höjning av beloppsnivån.  

Sen har du en följdfråga och där vill jag vara lika ärligt med att säga att jag inte frågade statsrådet detta i de termer du formulerade. Lars Leijonborg har dock i tidigare frågor av samma karaktär alltid bett mig understryka att han är medveten om att, trots att studiestödsystemet tillsammans med Norge och Danmark är världens mest generösa, så finns ett fortsatt behov av att se över beloppsnivåerna. Detta görs nu också i den studiesociala kommittén. Gällande försörjning under sommarmånaderna möjliggör på årsbasis dagen system, beräknat på 40 veckors studier och en kommunalskatt på 30 %, sammanlagda inkomster (studiestöd + nettolön)  på  161 363 kronor helt utan marginaleffekter på studiemedlen. Det motsvarar nettoinkomster på drygt 13 400 kronor per månad. Utan att frångå mitt tidigare betonande att fribeloppet bör höjas menar statsrådet att det är rimligt att detta ska kunna täcka löpande utgifter i ett enpersonshushåll även under sommarmånaderna. Det är i detta perspektiv därför inte rimligt att prata i termer av att dagens system gör att studenter "inte får arbeta den tid de inte studerar". Skulle så vara fallet hade jag delat din oro.

Jag hoppas du är nöjd med mitt svar som du denna gång kan betrakta som på både Lars Leijonborgs och regeringens vägnar.

Med vänliga hälsningar

Erik Scheller

Jag inkluderar mitt för närvarande senaste brev också:

Hej Erik,

Tack för ditt svar, det var ett svar i alla fall trots att jag inte
vet om jag är med på allt (mest på svaret att det kostar pengar). Att
man kan tjäna till en dräglig lön kan jag hålla med om, jag kan
erkänna att jag inte svälter även om det inte är lika mycket pengar
som jag hade när jag arbetade fulltid (bostadslån och amorteringar är
en höjdare... men det är ju så det är när man börjar studera som
vuxen). Vidare är beräkningarna baserade på att man tar fullt lån,
fribeloppet förändras (enligt CSN) inte även om man väljer att inte ta
lån (utan enbart bidraget) utan gränserna är desamma, det var en av
anledningarna till att jag tog lån över huvudtaget. Det skulle inte gå
runt om jag behövde hålla mig innanför fribeloppsgränsen och ta
bidraget, tog jag inte bidraget skulle jag behöva arbeta fulltid och
då skulle jag inte kunna studera alls (catch 22).

Om man arbetar som du säger fullt på fribeloppet i dag och beräknar
skatten på 30% (jag vet att skatten är lite lägre, men det finns en
marginal som fortfarande bara ökar ju mer man får arbeta) så betalar
man 30 750:-/år (51 250:- x 0.3 x 2) i skatt medan det belopp staten
betalar ut i bidrag är 23 148:-/år (2572:- x 9 månader). Det är som
det är i dag. Höjer man fribeloppet (eller ännu bättre tar bort det
helt) så förstår jag inte hur det gör att kostnaderna för
studiebidraget ska kunna vara högre. Jag förstår att fler skulle välja
att ta studiestöd om fribeloppet försvann men anledningen är ju att de
skulle kunna jobba så mycket de ville och således återbetala sin
bidragsdel med sin inkomstskatt (som sagt vet jag inte hur
skattepengarna fördelas, jag är inte politiskt sakkunnig, däremot vill
jag gärna veta hur det fungerar för att kunna förstå systemet). De som
tillkommer som studiestödstagare är ju de som vill arbeta för mer än
51 250:- och betalar då efter att man har fått studiebidraget 7602:- i
inkomstskatt till staten, ju mer man sedan får arbeta desto större
kommer ju denna summa att bli och staten får in mer pengar (jag vet
inte om jag är korkad som tänker så här så ni får gärna berätta hur ni
har beräknat, det finns säkert någon kostnad som jag inte känner till
och det är den som är den avgörande faktorn) vilket gör att staten
snarare tjänar på att ta bort fribeloppet än att förlora pengar (som
sagt så har jag inte alla faktorer, det är därför jag frågar - hade
jag vetat så hade jag inte mailat i första läget).

Trevligt att du stoppade Lars Leijonborg i korridoren och att du
diskuterar detta med fler, jag misstänker att jag inte är den första
som kommer med den här frågan, det var lite det som gjorde att jag
trodde att det fanns ett vedertaget adekvat svar på frågan, inte att
det skulle behöva bli så invecklat. Det här var ett konkret svar, våra
siffror kanske inte går ihop men det kan bero på det jag inte förstår,
när ni har berättat det så blir jag däremot säkert nöjd (med svaret,
förmodligen inte med fribeloppet...).

Vänliga hälsningar
Andreas

Det kanske är så att det börjar närma sig ett slut... vem vet...