permafrost

Så jag fick ett svar igen...

Hej Andreas!

Mitt jobb går i mycket ut på att å Lars Leijonborgs samt Jan Björklunds vägnar svara på deras brev. I de fall jag inte kan formulera ett bra svar rådgör jag med den övriga politiska ledningen där såväl de bägge statsråden, statssekreterare samt politisk sakkunniga ingår. Du har helt rätt i att det är personen i min position du kan fråga och det är också av mig du ska få svar, alternativt få veta att inget svar finns. Har jag varit flytande i mina svar har inte det varit min avsikt.

Den grundläggande frågan är varför fribeloppets inte har avskaffats och huvudanledningen går att avläsa i slutet av mitt första brev. Det kostar pengar. Hur mycket vet vi inte; men även inräknat de ökade skatteintäkter som vi kan tänka oss blir en effekt visar preliminära beräkningar på att kostnaden ligger på ca en miljard. De förändringar som vi vill genomföra inom fribeloppet måste vägas mot andra behov.

Sen vill jag svara på din första specifika fråga och här för du lita på mitt ord att jag just stoppade Lars Leijonborg i korridoren och bad om hans synpunkter. Det Lars tog upp och det jag tidigare har framfört är att ett system där inkomster under delar av året undantas från fribeloppet blir lätt att gå runt och svårt att administrera. Svaret är alltså att det inte finns något specifikt syfte med att inkludera arbetet som utförs utanför terminerna men att ett system som kan göra denna åtskillnad mellan olika inkomster inte kan konstrueras till en rimlig kostnad när hänseende tas till att samma effekter kan uppnås genom en generell höjning av beloppsnivån.  

Sen har du en följdfråga och där vill jag vara lika ärligt med att säga att jag inte frågade statsrådet detta i de termer du formulerade. Lars Leijonborg har dock i tidigare frågor av samma karaktär alltid bett mig understryka att han är medveten om att, trots att studiestödsystemet tillsammans med Norge och Danmark är världens mest generösa, så finns ett fortsatt behov av att se över beloppsnivåerna. Detta görs nu också i den studiesociala kommittén. Gällande försörjning under sommarmånaderna möjliggör på årsbasis dagen system, beräknat på 40 veckors studier och en kommunalskatt på 30 %, sammanlagda inkomster (studiestöd + nettolön)  på  161 363 kronor helt utan marginaleffekter på studiemedlen. Det motsvarar nettoinkomster på drygt 13 400 kronor per månad. Utan att frångå mitt tidigare betonande att fribeloppet bör höjas menar statsrådet att det är rimligt att detta ska kunna täcka löpande utgifter i ett enpersonshushåll även under sommarmånaderna. Det är i detta perspektiv därför inte rimligt att prata i termer av att dagens system gör att studenter "inte får arbeta den tid de inte studerar". Skulle så vara fallet hade jag delat din oro.

Jag hoppas du är nöjd med mitt svar som du denna gång kan betrakta som på både Lars Leijonborgs och regeringens vägnar.

Med vänliga hälsningar

Erik Scheller

Jag inkluderar mitt för närvarande senaste brev också:

Hej Erik,

Tack för ditt svar, det var ett svar i alla fall trots att jag inte
vet om jag är med på allt (mest på svaret att det kostar pengar). Att
man kan tjäna till en dräglig lön kan jag hålla med om, jag kan
erkänna att jag inte svälter även om det inte är lika mycket pengar
som jag hade när jag arbetade fulltid (bostadslån och amorteringar är
en höjdare... men det är ju så det är när man börjar studera som
vuxen). Vidare är beräkningarna baserade på att man tar fullt lån,
fribeloppet förändras (enligt CSN) inte även om man väljer att inte ta
lån (utan enbart bidraget) utan gränserna är desamma, det var en av
anledningarna till att jag tog lån över huvudtaget. Det skulle inte gå
runt om jag behövde hålla mig innanför fribeloppsgränsen och ta
bidraget, tog jag inte bidraget skulle jag behöva arbeta fulltid och
då skulle jag inte kunna studera alls (catch 22).

Om man arbetar som du säger fullt på fribeloppet i dag och beräknar
skatten på 30% (jag vet att skatten är lite lägre, men det finns en
marginal som fortfarande bara ökar ju mer man får arbeta) så betalar
man 30 750:-/år (51 250:- x 0.3 x 2) i skatt medan det belopp staten
betalar ut i bidrag är 23 148:-/år (2572:- x 9 månader). Det är som
det är i dag. Höjer man fribeloppet (eller ännu bättre tar bort det
helt) så förstår jag inte hur det gör att kostnaderna för
studiebidraget ska kunna vara högre. Jag förstår att fler skulle välja
att ta studiestöd om fribeloppet försvann men anledningen är ju att de
skulle kunna jobba så mycket de ville och således återbetala sin
bidragsdel med sin inkomstskatt (som sagt vet jag inte hur
skattepengarna fördelas, jag är inte politiskt sakkunnig, däremot vill
jag gärna veta hur det fungerar för att kunna förstå systemet). De som
tillkommer som studiestödstagare är ju de som vill arbeta för mer än
51 250:- och betalar då efter att man har fått studiebidraget 7602:- i
inkomstskatt till staten, ju mer man sedan får arbeta desto större
kommer ju denna summa att bli och staten får in mer pengar (jag vet
inte om jag är korkad som tänker så här så ni får gärna berätta hur ni
har beräknat, det finns säkert någon kostnad som jag inte känner till
och det är den som är den avgörande faktorn) vilket gör att staten
snarare tjänar på att ta bort fribeloppet än att förlora pengar (som
sagt så har jag inte alla faktorer, det är därför jag frågar - hade
jag vetat så hade jag inte mailat i första läget).

Trevligt att du stoppade Lars Leijonborg i korridoren och att du
diskuterar detta med fler, jag misstänker att jag inte är den första
som kommer med den här frågan, det var lite det som gjorde att jag
trodde att det fanns ett vedertaget adekvat svar på frågan, inte att
det skulle behöva bli så invecklat. Det här var ett konkret svar, våra
siffror kanske inte går ihop men det kan bero på det jag inte förstår,
när ni har berättat det så blir jag däremot säkert nöjd (med svaret,
förmodligen inte med fribeloppet...).

Vänliga hälsningar
Andreas

Det kanske är så att det börjar närma sig ett slut... vem vet...