Ska man bli politiker?
Jaha... Fenomenet sociala medier är ju inte något direkt nytt, i alla fall inte om man, som jag, är född på 1980-talet. däremot lever jag ett liv som vilken 70-talist som helst eftersom jag har varit tvungen att jonglera arbete, skola och familjeliv på de begränsande 24 timmar som dygnet har att erbjuda. Nu har jag dock fått chansen att återgå till min huvudsysselsättning, att studera på heltid på ett universitet.
Jag är inte riktigt den som ägnar en större del av mina studier till att studera vilket gör att jag får en hel del dötid under föreläsningarna (jag lyssnar... faktiskt...). Detta har i sin tur lett till att jag faktiskt har läst flertalet av de artiklar som det har länkats till på senare tid (det har säkert länkats även tidigare men jag har har lite för många järn i elden för att ha orkat bry mig). Detta har gett mig ny näring till mitt förakt mot de "ledare" som styr detta fantastiska land. Jag ställer mig frågan varför det inte är någon som gör något? Svaret är väl helt enkelt att det inte är lönsamt. De som sitter just nu har ju blivit valda genom demokrati (nåja) vilket bode avspegla hur den stora massan vill att Sverige ska snedseglas.
Jag har en vän som heter Joakim, http://www.facebook.com/jpihlstrandtrulp, som har startat ett parti där konsumtionsminimalism och ekologi går i bräschen. Ett gott initiativ som jag stödjer på flera punkter. Jag vet inte om jag kan vara så miljömedveten och tillväxtkritisk (jag skulle kunna föra en sådan politik men i sådana fall inte leva som jag lär, vilket ju kan vara ett problem).
För att komma tillbaka till de artiklar som har berört mig så börjar jag med Fredrik. Kära Fredrik. Hur fan tänker du?
Sen har vi det hela med pensionsålder, privatiseringar, avregleringar, segregering och annat som en moderat politik, åtminstone historiskt sett - de Nya Moderaterna får ju KFMLR att framstå som facister...
I dagarna kom det också en artikel av Maria Sveland som jag tycker tillhör en av de artiklar som varje människa har läst, inte för att man nödvändigtvis måste hålla med men för att åtminstone se att det finns en problematik i samhället som bör uppmärksammas: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad
I samma veva kom det en annan artikel om ämnet främslingfientlighet som jag, trots att den var i Metro och trots att journalistiken inte direkt kan klassas som "skjutjärnsjournalistik", tror kan ha en viktig poäng:
http://www.metro.se/nyheter/rasism-hor-ihop-med-lag-intelligens-visar-forskning/EVHlbc!xAOgdFBZbgrE/
Nu kan man inte generalisera alla rasister som idioter (då intelligensmässigt, skällsordet kan fortfarande fungera som ett korrekt epitet), jag tror att Jimm(y)ie Åkesson är en riktigt intelligent person även om hans parti driver en rätt skrämmande politik (eller främst när de en rätt skrämmande xenofobi och växer genom denna). Däremot tror jag att det kan finnas en poäng i att de som inte är riktigt tillhör det övre skiktet i den akademiska världen är de som dricker bira och skanderar i Kungsträdgården 30:e november... Liknelsen med barn kan vara lösningen. Barn kräver uppmärksamet. Barn vill förenkla världen (gärna genom att definiera de "dumma" och de "snälla"). Barn har svårare att fatta beslut som går emot strömmen (lättare att falla för grupptryck). Barn är i grunden konservativa (tack Liv Strömqvist) - de vill ha kärnfamilj, trygghet och en oförändrad värld.
Det enda som finns kvar för mig att göra är helt enkelt att starta ett eget parti!
Jag tror inte att det blir några problem för mig att bli statsminister, det viktigaste är ju vad partiet skall heta? "Välfärdspartiet" kanske... Strävar mot välfärd för alla, vilket gör att jag kanske inte får så mycket röster från skattefifflare, ekobrottslingar och annat löst folk. Men det är väl smällar jag får ta...
Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste individ!
