Sverigedemokraterna - från sekt till samfund
Vi är alla medvetna om att vi har ett åttonde parti i riksdagen. SD. Ingen vill kännas vid att man röstade på dem, ingen vill kännas vid att de är verkliga, ingen vill kännas vid att SD faktisk har reell makt. Men så är det.
Sverige vill gärna utmåla sig som ett land som inte tar ställning i krig (ja inte nu då då vi övergick från neutralitetsdoktinen till solidarietsdoktrinen). Vi är goda och tycker om våra medmänniskor... De som inte gör det ses på med fasa, de håller sig för sig själva och skanderar på sina egna möten bakom lyckta dörrar... eller?
NSD, ND, SD etc. har inte blivit tagna på allvar. Inte tidigare, inte nu. Generationsskiftet har dock skett. Partier och grupperingar som tidigare varit högljudda och samhällskritiska, egenartade och exkluderade har tagit mark i de sociala salongerna - med vårt samtycke.
Den gamla sekten, som sågs på med förakt, har fått ett nytt ansikte. Jimmie Åkersson. SD är nu ett städat parti, ett parti som tar sakfrågorna, som gör skuggbudget, som arbetar enligt alla regler som krävs för att få vara med och påverka i den riktning de vill. De är inte längre så kontroversiella (Tobias Billström (M)), de låter inte så farliga och de orakar inte längre de största skandalerna (Juholt, Bildt). Vi lyssnar på vad de har att säga, de är en del av vår vardag.
Från att ha varit "ett nytt främligsfientligt parti" till att ha blivit SD med svenska folket. Kanske lite tokroliga (rapporter från systembolaget och Almedalsvedckan), kanske lite klantiga (Petzäll) men numera hemtama. Vi har vant oss vid Sds närvaro. De är inte längre de "farliga", media lyssnar på vad de säger, de får ta plats - de har en scen.
Sekten Sverigedemokraterna har blivit ett samfund i folkhemmet: Riksdagspartiet Sveriedemokraterna!
"Welcome to the world of tomorrow"
Kommentarer
Trackback
