permafrost

Så, nu har vi kommit till en annan del inom ämnet sälj. Vilka vill ha vad (inte bara individer utan samhällsklasser kön och ålder) och hur når man bäst fram med sitt budskap till dessa målgrupper?

Att vi nu lever i en helt annan typ av konsumtionssamhälle än vad vi gjorde för bara 20 år sedan lär ju inte ha undgått någon, vi vill gärna ha så mycket som möjligt den senaste modellen och den bästa kvaliteten (trots att vi inte har några problem att slänga saker även om det fortfarande är garanti kvar eftersom det finns andra och mer attraktiva modeller på marknaden). Det blir lite fel att direkt kategorisera in människor i fack efter möjligt behöv och det är heller inte särskilt PK, men om man vill sälja så kan man inte alltid vara PK. Beroende på målgrupp ser ju reklamen olika ut och det finns en uppsjö studier till varför det ser ut som det gör, går det inte bara att kopiera ett fungerande koncept och göra det till sitt eget då? Jo, det är inte lika svårt nu eftersom vi, som jag beskrev i ett tidigare inlägg, inte är lika trogna våra märken utan nu går mer på pris och tillgång (om det inte är t.ex. livsmedel då vi har en uppfattning om vad vi tycker om, men även där är tillgången en faktor).

Jag börjar med en stor grupp, där det även ingår en del subgrupper som har lite varierande behov i kontrast till huvudgruppen. Unga människor i städerna.

De unga konsumenterna av i dag har ett helt annat konsumtionsmönster än vad de tidigare har haft, mycket är tack vare tillgången på information. Man kan snabbt skaffa sig kunskap om en produkt eller tjänst genom att kolla på specifierade hemsidor på nätet (jag vet att du känner till en del och det är de som har lyckats fästa dig, jag kommer att återkomma till vikten av "klibbighet") och kan då få så mycket information om produkten att de vet precis vad de får, vad de inte får, vart man köper det till lägsta pris och vad andra som har köpt produkten tycker om den. Det är mycket speciellt och gör att producenterna får mycket svårare att behålla kunder samtidigt som nya aktörer på samma marknad kan ta plats och vinna andelar i mycket större utsträckning.

Det låter ju som en guldålder för komersiella företag när det är så lätt att nå ut till sina möjliga köpare så lätt och snabbt, de tar reda på allt själva och företaget kan sälja i stort sett så mycket som de kan producera... Kan man tycka...

Vad som har hänt på själva reklamfronten är ju att vi har blivit överexponerade. Det är ingen nyhet utan snarare mycket känt inom den branshen, detta leder ju till mer sofistikerade sätt att nå ut än vanlig reklam (under förutsättningar att du spenderar en viss tid av dagen framför datorn så kan jag anta att du har sett en hel del banners, hur många kommer du ihåg? Hur många har fastnat? Hur många har du tryckt på? Jag vet inte svaret på dessa frågor men jag kan anta att du ser färre och färre banners även om det faktiska antalet har ökat markant de senaste åren) för att ha en chans att väcka kunders uppmärksamhet.

Vad man har kommit fram till är att man inte bara behöver en produkt som fungerar och en väl utvecklad "klibbighet" (något som gör att man kommer ihåg produkten/företaget, det är en stor grej som jag ska ta den för sig självt), utan även andra sätt att marknadsföra sig på. Jag kan inflika att jag har sett ett av de värsta exemplen någonsin när Gröna Lund skulle marknadsföra ett jippo som riktade sig till företag och personalfester. De skickade ett fax "fel" som var handskrivet där de berättade hur kul det var och ville tacka för kvällen innan, efter ca 1 timme kom det ett fax där de skrev att de måsta skickat till fekl företag men att det var en kanongrej och att företaget borde gå in på hemsidan och kolla in jippot (även det handskrivet).... Nu kan man tycka att det är jävligt fjantig marknadsföring, men jag kommer ihåg reklamen mer än ett år senare så klibbigheten vad fantastisk.

Vad man här kombinerade var en stor klibbighat tack vare det orginella sätter att nå ut med reklamen och försöket till "mun-öra" marknadsföringen. "Mun-öra" har blivit en av de viktigaste sätten att marknadsföra sig på, fördelen är att det är personlig, speciellt om det är en person som har inflytande på många individer, det är inte för inte som man använder kända personer i reklam (de känns som någon bekant även om man aldrig träffat personen i fråga på riktigt). Det stora problemet är att man inte når ut till så många på så kort tid som många företag vill, när man väl har fått köpare så måsta man också spela på att de kommer tillbaka men även att de för informationen om produkten vidare (klassiska exempel är restauranger, viner, kläder osv.). Detta är den metod som biter bäst på min generation, den generation som har möjlighet att ta reda på väldigt mycket om produkten innan man ger sig ut och köper den (varför betala dyra pengar för något som du kan få billigare eller bättre någon annanstans?).

Nu börjar det här kapitlet bli lite långt så jag avslutar här och återkommer med en fortsättning.

Efter att uppgivet ha förstått att jag inte kommer att få något vettigt och rakt svar (ex. vi vet inte men vi ska kolla på hur det ligger till, vi är lata jävlar som inte orkar jobba, sluta skriv för i helvete...) så skickade jag det här brevet. Jag har även skickat hela konversationen (11 brev) till DN...

Hej Erik,

Först vill jag skriva att du inte behöver svara på det här mailet, jag
har fått mig en uppfattning om hur det fungerar och som jag misstänkte
innan jag började skriva så är det ett problem som är för svårt för
den sittande regeringen att tampas med, tråkigt men nu ett faktum. Att
det är svårt att beräkna är inte för mig en godtagbar inställning till
frågan. Därför kommer jag med några korta kommentarer till dina
punkter och 2 argument och förklaringar till varför jag inte tycker
att det inte fungerar...

1-3. Jag vet det är hela poängen med slopat fribelopp och det är i
stort samma argument (regleringen av studiemedel och inkomsten av
återkrav försvinner)

4. Ja det är precis dit jag vill att vi ska komma så jag förstår inte
hur ni kan se detta som ett problem.

Jag vet inte hur ni har beräknat på 28 800, men om jag gör en snabb
överslagsräkning (28 800 x 12 x 0,3 = 103 680) så menar du att en (1)
student måste bidra med över 100 K i skatteintäkter för ett år för att
täcka sitt årliga bidrag på 23 148:-, vet inte hur jag ska förstå det
men det är väl i något stort hål dessa pengar faller kan jag tänka och
ungefär 1/4 fångas upp och tas om hand om... Vad gäller förhållandet
stat/kommun kan jag inte ta hänsyn till det eftersom även det är något
som ni och inte jag som medborgare är ansvarig för, jag tar bara
hänsyn den faktiska mängd kronor som byter plats mellan studenter och
stat/kommun/landsting osv.

Även om era beräkningar tar med återkrav och dylikt så är det ingen
förklaring på att det endast skulle vara utgifter, ni får ju defakto
in mer pengar i skatt och behöver inte ha lika mycket
administrationskostnader för att hålla reda på allt som har med
återkrav och gränser att göra, det enda ni (CSN) då måste hålla koll
på är att de som tar studiemedel tar de HP som krävs.

Vad gäller undanträngnigseffekter kan du väl på allvar inte mena att
det är ett av argumenten för att inte slopa fribeloppet (i ditt svar
kan jag inläsa en parallell till en annan grupp som kommer och TAR en
befintlig arbetsgrupps sysselsättning...), det är en relativt fri
arbetsmarknad och det känns varken socioekonomiskt eller
sociostrukturellt försvarbart att utesluta studenter från arbete bara
för att "någon annan kanske hade kunnat jobba i stället för
studenten". Inte heller att grunda beslutet med någon form av
ansvarsöverförande på studenterna för att höja landets strukturella
sysselsättningsgrad??

Märk väl att jag ingenstans i mina mail ens har nämnt några av de
(enligt min åsikt) ogenomförbara och icke ekonomiskt försvarbara
förslag på medborgar/studentlön eller höjda bidrag, större
subventioner för studenter inom andra områden osv. Allt jag har velat
är att man som student ska ha möjlighet att påverka sin ekonomi
positivt genom att arbeta. Som student är det inte möjligt att helt
försörja sig på arbete eftersom man då inte klarar sina studier (du är
student, det borde du veta). Genom att arbeta ökar man inte bara
sysselsättningsgraden i landet utan även välbefinnandet och
livskvaliteten genom att inte behöva ligga sömnlös när man funderar på
sin ekonomiska situation...

Som sagt, du behöver inte svara eftersom det känns som att ni har tömt
era resurser vad gäller kunskap i ämnet, tråkigt bara att de som
bestämmer över oss ca 400 000 studenter inte bryr sig mer och orkar
sätta sig in i frågor som påverkar oss dagligen. Hälsa gärna Herr
Leijonborg det...

Lycka till med vad ni gör, vad det nu än blir, jag får försöka tackla
det här problemet på en annan front, kanske vid nästa mandatperiod.

Vänliga hälsningar
Andreas Meijer

Det här var det brev jag fick från Utb. Dep. senast:

Andreas,

först vill jag understryka att siffran en miljard är ytterst osäker och att jag tyvärr inte har möjlighet att redovisa några exakta beräkningar utan den mer ska ses som en utgångspunkt för vidare arbete. Jag vill dock peka på att ett förslag om höjning/borttagning av fribeloppet får effekter på flera olika grupper:

1) Studerande som får reducerat studiemedel p.g.a. att de i sin ansökan angett att deras inkomst kommer att vara högre än fribeloppet. Dessa studerande får lägre/ingen reducering av studiemedlet.

2) Studerande som får återkrävt studiemedel p.g.a. att deras inkomst varit högre än fribeloppet men som angett för låg inkomst i ansökan. Dessa studerande får lägre/inget återkrav.

3) Studerande som i dag inte har rätt till studiestöd p.g.a. att de har en inkomst över den gräns där studiemedlet helt upphör. Vissa/alla av dessa studerande får rätt till studiestöd.

4) Studerande som i dag inte arbetar så mycket som de skulle önska p.g.a. att de med de nuvarande fribeloppsreglerna skulle få reducerat studiemedel. Dessa studerande kan arbeta och tjäna mera/obegränsat utan att studiemedlet reduceras.

i de tre första av dessa grupper innebär en reform endast ökade kostnader för staten medan den sistnämnda inte får annat än obetydliga (studenten måste ha en månadslön över 28 800 för att statens intäkter ska öka) effekter på statens ekonomi men kommer innebära ökade skatteintäkter på kommunal nivå. Det är heller inte möjligt att kommunerna kompenserar staten genom sänkta generella statsbidrag då intäktsökningen i noterbar omfattning endast kommer upplevas i städer med större lärosäten. Staten kan alltså endast räkna med ökade kostnader medan de ökade skatteintäkterna som en av de fyra grupperna kommer bidra med dels är oerhört svårkvantifierade och helt tillfaller kommunerna.

Fördelningen av kostnader/intäkter mellan stat och kommun är dock inte den springande punkten. Där, som jag uppfattar det, våra beräkningsmetoder skiljer sig åt är att du för alla studenter räknar av studiebidraget mot skatteintäkterna och därmed kan visa att det ökade bidraget helt finansierar av ökade skatteintäkter. Detta beräkningssätt kan te sig intuitivt rätt men har två brister. Först tar det jämfört med dagens situation inte hänsyn till de tre översta grupperna. De skatteintäkter som grupp 1,2 och 3 bidrar med är redan intecknade. Vi kommer vid en fribeloppsreform inte se några ökade skatteintäkter utan endast ökade kostnader i dessa grupper. Det andra bristen härrör sig från det som inom nationalekonomin kallas undanträngningseffekter. I korthet går det ut på att för att den skatteintäkt som kommer från en arbetande student ska kunna räknad med måste det kunna visas att detta arbete inte hade utförts av någon under de gamla reglerna. Exemplifierat; om ett slopat fribelopp får en student att söka och erhålla sommarjobb som vaktmästare innebär det i de flesta fall att någon annan inte får sommarjobba som vaktmästare. Nu bidrar studenten med skatteintäkter medan den andra personen inte gör det och inga ökade skatteintäkter kan ses en effekt av fribeloppsreformen. De befintliga jobben har endast omfördelats mellan dessa två personer. För att du ska kunna påvisa att fribeloppsreformen ger ökade intäkter måste nya jobb skapats av just denna, jobb som inte hade existerar om reformen inte genomförts. Den måste för att åter använda mig av ett nationalekonomiskt uttryck höja (den strukturella) sysselsättningsgraden. Sysselsättningsgraden kommer också troligtvis påverkas i en positiv riktning av en fribeloppsreform genom att fler studenter vill arbeta och att det ökade arbetskraftsutbudet därmed på marginalen något dämpar löneökningstakten. En dämpad löneökningstakt kommer i sin tur påverka sysselsättningsgraden genom att det blir billigare att anställa. Det är de ökade skattintäkterna som generas av denna effekt, som du säkerligen förstår är svåra att beräkna, som är den korrekta beräkningen av de intäkter som ska ställas mot de kostnader som reformen ger upphov till.  

Jag ber om ursäkt om diskussionen i slutet av ovanstående blir något tekniskt men jag hoppas och tror jag att jag gett en om inte heltäckande bild så åtminstone en första introduktion till svårigheterna med att beräkna effekterna av en framtida fribeloppsreform. Sammantaget är det hos oss förhållandevis klarlagt att en höjning av fribeloppet kommer att kosta pengar men att det är pengar som vi menar gör sig bättre i studenternas istället för statens fickor. Lars Leijonborg kommer att återkomma till frågan innan mandatperiodens slut.

Jag vill tacka för en givande, om än tidskrävande, mailkonversation där du dina tanker, förutom att ge utbildningsdepartementet ytterligare underlag inför framtida politiska beslut, utvecklat mina personliga kunskaper kring fribeloppet.

Med vänliga hälsningar och hopp om en bra sommar

Erik Scheller

Jag har inte bloggat på länge (bortsett från de senaste veckorna) och har således inte läst någon blogg på länge, det går liksom hand i hand...

Nu kollade jag runt lite och blev förvånad... vafan skriver folk om? Varför skriver de? Vem fan bryr sig?

Jag börjar undra om det är jag som är mongo som fortfarande bloggar eftersom jag föraktar de idioter som skriver om sina äckliga hundar och hur mycket deras små bäbisar bajsade i pottan... cheezus...

Inte för att jag ställer så jävla höga krav på bloggar överlag men WTF. Det sorgliga är att dessa personer verkar göra det på fullt allvar utan någon som helt självinsikt. Jag hittade 1-2 bloggar som faktiskt var läsvärda, men alla som handlar om deras fula kläder, smink, hundar katter, hamstrar, ungar och fan vet allt.

Jag ska sota er jag!! I röv och munnar!!! Nu var det sagt... (Berglin)

Så jag fick ett svar igen...

Hej Andreas!

Mitt jobb går i mycket ut på att å Lars Leijonborgs samt Jan Björklunds vägnar svara på deras brev. I de fall jag inte kan formulera ett bra svar rådgör jag med den övriga politiska ledningen där såväl de bägge statsråden, statssekreterare samt politisk sakkunniga ingår. Du har helt rätt i att det är personen i min position du kan fråga och det är också av mig du ska få svar, alternativt få veta att inget svar finns. Har jag varit flytande i mina svar har inte det varit min avsikt.

Den grundläggande frågan är varför fribeloppets inte har avskaffats och huvudanledningen går att avläsa i slutet av mitt första brev. Det kostar pengar. Hur mycket vet vi inte; men även inräknat de ökade skatteintäkter som vi kan tänka oss blir en effekt visar preliminära beräkningar på att kostnaden ligger på ca en miljard. De förändringar som vi vill genomföra inom fribeloppet måste vägas mot andra behov.

Sen vill jag svara på din första specifika fråga och här för du lita på mitt ord att jag just stoppade Lars Leijonborg i korridoren och bad om hans synpunkter. Det Lars tog upp och det jag tidigare har framfört är att ett system där inkomster under delar av året undantas från fribeloppet blir lätt att gå runt och svårt att administrera. Svaret är alltså att det inte finns något specifikt syfte med att inkludera arbetet som utförs utanför terminerna men att ett system som kan göra denna åtskillnad mellan olika inkomster inte kan konstrueras till en rimlig kostnad när hänseende tas till att samma effekter kan uppnås genom en generell höjning av beloppsnivån.  

Sen har du en följdfråga och där vill jag vara lika ärligt med att säga att jag inte frågade statsrådet detta i de termer du formulerade. Lars Leijonborg har dock i tidigare frågor av samma karaktär alltid bett mig understryka att han är medveten om att, trots att studiestödsystemet tillsammans med Norge och Danmark är världens mest generösa, så finns ett fortsatt behov av att se över beloppsnivåerna. Detta görs nu också i den studiesociala kommittén. Gällande försörjning under sommarmånaderna möjliggör på årsbasis dagen system, beräknat på 40 veckors studier och en kommunalskatt på 30 %, sammanlagda inkomster (studiestöd + nettolön)  på  161 363 kronor helt utan marginaleffekter på studiemedlen. Det motsvarar nettoinkomster på drygt 13 400 kronor per månad. Utan att frångå mitt tidigare betonande att fribeloppet bör höjas menar statsrådet att det är rimligt att detta ska kunna täcka löpande utgifter i ett enpersonshushåll även under sommarmånaderna. Det är i detta perspektiv därför inte rimligt att prata i termer av att dagens system gör att studenter "inte får arbeta den tid de inte studerar". Skulle så vara fallet hade jag delat din oro.

Jag hoppas du är nöjd med mitt svar som du denna gång kan betrakta som på både Lars Leijonborgs och regeringens vägnar.

Med vänliga hälsningar

Erik Scheller

Jag inkluderar mitt för närvarande senaste brev också:

Hej Erik,

Tack för ditt svar, det var ett svar i alla fall trots att jag inte
vet om jag är med på allt (mest på svaret att det kostar pengar). Att
man kan tjäna till en dräglig lön kan jag hålla med om, jag kan
erkänna att jag inte svälter även om det inte är lika mycket pengar
som jag hade när jag arbetade fulltid (bostadslån och amorteringar är
en höjdare... men det är ju så det är när man börjar studera som
vuxen). Vidare är beräkningarna baserade på att man tar fullt lån,
fribeloppet förändras (enligt CSN) inte även om man väljer att inte ta
lån (utan enbart bidraget) utan gränserna är desamma, det var en av
anledningarna till att jag tog lån över huvudtaget. Det skulle inte gå
runt om jag behövde hålla mig innanför fribeloppsgränsen och ta
bidraget, tog jag inte bidraget skulle jag behöva arbeta fulltid och
då skulle jag inte kunna studera alls (catch 22).

Om man arbetar som du säger fullt på fribeloppet i dag och beräknar
skatten på 30% (jag vet att skatten är lite lägre, men det finns en
marginal som fortfarande bara ökar ju mer man får arbeta) så betalar
man 30 750:-/år (51 250:- x 0.3 x 2) i skatt medan det belopp staten
betalar ut i bidrag är 23 148:-/år (2572:- x 9 månader). Det är som
det är i dag. Höjer man fribeloppet (eller ännu bättre tar bort det
helt) så förstår jag inte hur det gör att kostnaderna för
studiebidraget ska kunna vara högre. Jag förstår att fler skulle välja
att ta studiestöd om fribeloppet försvann men anledningen är ju att de
skulle kunna jobba så mycket de ville och således återbetala sin
bidragsdel med sin inkomstskatt (som sagt vet jag inte hur
skattepengarna fördelas, jag är inte politiskt sakkunnig, däremot vill
jag gärna veta hur det fungerar för att kunna förstå systemet). De som
tillkommer som studiestödstagare är ju de som vill arbeta för mer än
51 250:- och betalar då efter att man har fått studiebidraget 7602:- i
inkomstskatt till staten, ju mer man sedan får arbeta desto större
kommer ju denna summa att bli och staten får in mer pengar (jag vet
inte om jag är korkad som tänker så här så ni får gärna berätta hur ni
har beräknat, det finns säkert någon kostnad som jag inte känner till
och det är den som är den avgörande faktorn) vilket gör att staten
snarare tjänar på att ta bort fribeloppet än att förlora pengar (som
sagt så har jag inte alla faktorer, det är därför jag frågar - hade
jag vetat så hade jag inte mailat i första läget).

Trevligt att du stoppade Lars Leijonborg i korridoren och att du
diskuterar detta med fler, jag misstänker att jag inte är den första
som kommer med den här frågan, det var lite det som gjorde att jag
trodde att det fanns ett vedertaget adekvat svar på frågan, inte att
det skulle behöva bli så invecklat. Det här var ett konkret svar, våra
siffror kanske inte går ihop men det kan bero på det jag inte förstår,
när ni har berättat det så blir jag däremot säkert nöjd (med svaret,
förmodligen inte med fribeloppet...).

Vänliga hälsningar
Andreas

Det kanske är så att det börjar närma sig ett slut... vem vet...

I skrivande stund är det detta brev som ligger på regeringens bord så jag vet inte vad svaret blir, när det kommer ett så kommer jag att meddela det här... Jag ber om ursäkt för dispositionen, jag har inte orkat redigera inklippen i breven så det är lite kompakt.

Hej Erik,

Jag tackar för att du svarar, innehållet i ditt brev är relevant. Det
glädjer mig att höra att det finns ambitioner att förbättra
situationen för studenterna, mina förhoppningar är att det inte kommer
att vara förbättringar som kostar mycket mer pengar än vad de gör
nytta (att till exempel höja bidraget/lånet med 2000:- eller dylikt
skulle kosta jättemycket men inte inverka i samma grad på studenternas
ekonomi). Även om jag förstår syftet med ett fribelopp över huvudtaget
så kan jag inte hålla med, utan fribelopp skulle vuxenstudier vara
relativt självsanerande, klarar man inte att arbeta samtidigt som man
studerar kommer man att tvingas att välja ett utav dem (fribeloppet
hämmar bara de som kan arbeta samtidigt som de studerar, även om man
inte klarar av att arbeta på heltid (då skulle man inte behöva något
studiestöd), något som ofta är ett krav för att ekonomin ska gå ihop).

Nu till motargumenten till förslaget att inte inkludera sommarmånaderna:

1) "Ett exempel är att terminssystemet idag är uppbyggt så att

vårterminen formellt ofta sträcker sig en bit in i augusti; de poäng
som studenter tar under sensommarens omtentor runt om på högskolor och
universitet räknas alltså idag in i vårterminens poängskörd."

Även om det formellt sträcker sig till augusti så är det
terminspoängen som räknas, klarar man inte terminspoängen så har man
dessutom förlorat en hel sommar då man har möjlighet att arbeta och en
höst då man inte är berättigad till studiestöd (se vad jag tidigare
skrev om självsanering). Det är som det ska vara, studentens eget
ansvar att disponera sin tid för att klara av sina studier, gör man
inte det eftersom man har arbetat får man inget studiestöd kommande
terminer, så är det nu och den biten verkar som en balansfaktor i
tidsdispositionen för studenterna.

2) "Andra argument skulle kunna vara att sommaren redan nu av många

ägnas åt studier genom sommarkurser"

Vad jag menar är att det ska vara fritt att arbeta under den tid man
inte studerar och således inte får något studiestöd. Du ser det som
ett problem att studera på sommaren. Arbetar man under terminerna och
studerar bara på sommaren kommer man att slå i taket på det fribelopp
som kommer att ligga kvar de andra 9 månaderna. Studerar man även
under terminerna är det inte vanligt att även ägna hela sommaren åt
sommarkurser (om man klarat allt man ska under terminerna, i annat
fall hänvisar jag till svaret på argument 1), om man däremot väljer
det så kommer man inte att kunna arbeta heltid (vilket är ett måste
under sommaren för att klara sig utan studiestödet).

3) "samt att ett sådant system troligen kommer rundas genom att de som

har möjlighet förlägger hela sitt års löneutbetalning till
sommarmånaderna."

De som klarar av att runda hela sin årsinkomst till sommarmånaderna
har nog så pass mycket pengar över att de inte är beroende av
studiestöd (om syftet är att de tjänar så mycket att de inte vill
komma över fribeloppet). Den lilla procentandel som fortfarande väljer
att ta ett litet bidrag alternativt även att skuldsätta sig när man
klarar av ekonomin utan lön 9 av 12 månader är så försvinnande liten
att det inte är ett försvarbart argument i denna fråga.

4) "Ytterligare ett argument är också att studiestödssystemet i så

stor grad som möjligt bör vara harmoniserat med övriga trygghetssystem
och då dessa inte har motsvarande bestämmelser kan idag
svåröverblickbara komplikationer uppstå. Det finns ett självändamål
med att systemet är enkelt och förutsägbart."

Här vet jag inte om jag riktigt förstår vad det är du menar, att det
är positivt med ett enkelt och förutsägbart system håller jag med om.
Att det sedan ska vara harmoniserat med andra trygghetssystem vet jag
inte om jag förstår, det är inte som andra trygghetssystem. Just nu är
det bestämt att vi som studerar har ett bidrag och kan välja till ett
lån, kravet för det är att studera en motsvarande mängd mot vårt
bidrag eller lån. Att jämföra det med socialbidrag, bostadsbidrag,
försäkringskassa osv. bli lite fel. Detta är just nu bestämt och
kraven är tydliga. Vad gäller många andra bidrag finns det också
riktlinjer men det är en helt annan bedömning (jag ska inte uppehålla
mig här för det är inte relevant i den här frågan) än med
studiebidraget. Just nu är det inte lättöverskådligt och tydligt,
fribeloppet är en av de saker som inte är väl grundat (även om det
besparar staten en del pengar eftersom enskilda studenter inte kan
arbeta så mycket de vill så förlorar man mer på personal ständiga
kontroller och hantering, skattefritt arbete och andra merkostnader
samtidigt som studenterna då betalar tillbaka en stor del av bidraget
i inkomstskatt).

Som sagt, jag hoppas att det inte blir en liten höjning av bidraget,
det är helt irrelevant för mig (jag talar inte för den stora massan).
Det enda jag vill är att kunna arbeta under de lugna perioder då jag
inte studerar för att få mitt ekonomiska studentliv att gå ihop. Just
nu är det bara ett hinder och jag har fortfarande inte förstått syftet
med fribeloppet (att det finns en begränsat del för studenterna löser
sig självt med tanke på att staten får in inkomstskatter från de som
arbetar så mycket att de går över taket). Det känns som en dålig idé
som ingen har orkat ändra trots att det finns mycekt bättre lösningar
som skulle tillmötesgå de unga väljarna (jag vet ju att ni trots allt
måste förhålla er till opinionen) på ett mycket bättre sätt än hur det
görs i dag. Vidare har jag inte fått något förslag på hur det annars
är tänkt att studenter ska klara sig under sommaren, det finns säkert
alternativ men om man vill arbeta under drägliga förhållanden och inte
har rika föräldrar så finns det inte mycket att göra.

Jag hoppas att du ser hur jag tänker och framför mina åsikter till
Lars Leijonborg.

Vänliga hälsningar
Andreas Meijer

Vi får se hur det här kommer att sluta...

Jag har tidigare skrivit i samma ärende och känner att jag inte har fått ett riktigt svar på mina frågor (jag fick en hänvisning till "Ett reformerat studiestödssystem" som jag har läst igenom utan att sett några konkreta motiveringar på mina frågor. Därför ställer jag bara en fråga som jag hoppas kan besvaras av den nu sittande regeringen utan att få en hänvisning till ett dokument från tidigare mandatperioder med en annan regering (vad jag kommer ihåg var frågan om studenternas ekonimiska trygghet samt förbättringen av densamma ett av de vallöften Herr Leijonborg gick till val med).

Frågan: Varför räknas sommaren, som är studiefri in i det totala fribeloppet?

Behåller man samma gränser behöver man inte betala ut större andel pengar till studenter samtidigt som fler studenter kan försörja sig på lika villkor som de icke studerande under den tid de inte kan emotta studiestöd. Förutsatt att de tre månader som är studiefria står utanför fribeloppet.

Följdfråga: Om det inte förändras, hur har man tänkt att de studenter som inte bor hos föräldrar ska klara sig om de inte får arbeta den tid de inte studerar? Antingen måste man spara tid under studietiden och då vara låst till 7100:- (eller mindre om man inte vill LÅNA, fribeloppet verkar dock vara detsamma), för att kunna täcka sina sommarkostnader.

"Studiemedlen avser i princip att täcka rimliga kostnader för bostad,
uppehälle och läromedel." - Prop 1999/2000:10

Det stämmer, under den tid man får dem, den andra tiden finns inga möjligheter att klara sig, om man har en högre kostnad en några tusenlappar i månaden, vilket ingen har om man inte bor hos vårdnadshavare.

Jag tror att det inte finns någon skälig motivering och det därför inte går att hitta någon, jag hänvisar till mitt avslutande påstående i det förra brevet.

(Jag vet att du som registrator inte är direkt ansvarig men min frustration över detta är stor)

Vänliga hälsningar
Andreas

Regeringens andra svar:

Hej Andreas,

högskole- och forskningsminister Lars Leijonborgs  vill tacka för dina synpunkter på det svenska studiestödet och ditt brev. Jag är en av hans medarbetare i den politiska staben på departementet och han har bett mig att besvara det. Jag beklagar om du inte fick de svar du önskade från sakenheten i ditt tidigare brev.  Jag beklagar även att du hänvisades till en socialdemokratisk proposition, den nuvarande regeringens studiestödspolitik drivs, även om utfallet än så länge är likartat, med andra ingångsvärden än de som presenteras i proposition 1999/2000:10.
Regeringen är väl medveten om att beloppsnivåerna och inkomstgränserna i studiemedelssystemet är centrala för de studerande. När det gäller möjligheten att kombinera arbete med studier innebär  fribeloppsgränserna inom studiemedelssystemet att studerande i vissa fall inte kan förbättra sin levnadsstandard så mycket som han eller hon önskar. Den studerande riskerar också att få en onödigt stor skuldbörda.

Mot denna bakgrund har regeringen och högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg vid flera tillfällen aviserat ambitionen att höja fribeloppsgränsen  under mandatperioden så att studenter i högre uträckning kan arbeta under studietiden. Denna avsikt tydliggjordes åter i 2007 års budgetproposition. Lars Leijonborg har också meddelat att en höjning av studiemedlet kommer aktualiseras inom samma tidsram.

I ditt svar från Per- Erik Jalava blev du presenterad för den studiesociala utredningen. Jag kommer därför inte gå in närmare på den utan konstaterar endast att den tillsats just med syfte att förbereda en framtida reform av både bidragsnivåer och fribeloppssystemet. Det är Lars Leijonborgs fast åsikt att dagens fribeloppsbestämmelser bör förändras.

Du presenterar sedan en tänkbar lösning; att behålla beloppsnivåerna men exkludera inkomster under de tre sommarmånaderna. Jag vill idag inte utesluta att det är ett möjligt resultat av den översyn av bl.a. fribeloppet som pågår men vill ändå påpeka vissa utmaningar med en sådan lösning. Ett exempel är att terminssystemet idag är uppbyggt så att vårterminen formellt ofta sträcker sig en bit in i augusti; de poäng som studenter tar under sensommarens omtentor runt om på högskolor och universitet räknas alltså idag in i vårterminens poängskörd. Andra argument skulle kunna vara att sommaren redan nu av många ägnas åt studier genom sommarkurser samt att ett sådant system troligen kommer rundas genom att de som har möjlighet förlägger hela sitt års löneutbetalning till sommarmånaderna. Ytterligare ett argument är också att studiestödssystemet i så stor grad som möjligt bör vara harmoniserat med övriga trygghetssystem och då dessa inte har motsvarande bestämmelser kan idag svåröverblickbara komplikationer uppstå. Det finns ett självändamål med att systemet är enkelt och förutsägbart.

Det enklaste sättet att råda bot på de effekter som fribeloppet medför för landets studenter är att höja det. Lars Leijonborg har också, som du korrekt skriver , innan valet lovat att förbättra studenternas ekonomiska situation och det är ett löfte som kommer hedras. De exakta nivån eller tidpunkten är idag inte bestämd men ambitionen står fast; fribeloppet ska höjas.

Med vänliga hälsningar

Erik Scheller

Är jag nöjd nu då? Knappast... Det börjar arta sig, men argumenten håller fortfarande inte...

Jag gav upp hos CSN och försökte hot utbildningsminister Lars Leijonborg:

Hej,

Jag har försökt vara i kontakt med CSN om hur fribeloppen sätts och vem som styr dem, svaret har enhälligt varit regeringen och utbildningsdepartementet, därav detta e-postmeddelande.

Vad är syftet med att inkludera det arbete man som högskole/universitets - student har under lov (främst sommarlov) med det arbete man gör under terminerna? Hur är det tänkt att studenterna ska kunna överleva när man får 2572:- i bidrag per månad, med möjligheten att låna upp till 4920:- per månad utöver det. Arbetar man lite extra under terminerna är det inga större problem att klara sig, det är när man inte längre får varken bidrag eller studielån som problemen börjar.

Det man arbetar under juni, juli och augusti borde absolut inte räknas med i fribeloppet. Bor man inte hos mamma och pappa som betalar allt åt studenten, utan man får på existensminimum försöka skrapa ihop det man har kunnat spara (av de ungefär 10 000:- man har tjänat per månad under terminerna) och tacka nej till arbeten eftersom man då inte kan extraarbeta under terminerna utan att kliva över gränsen.

Ett konkret svar på den här frågan verkar vara en omöjlighet att få någon annanstans så jag hoppas att Ni åtminstone vet varför fribeloppet ser ut som det gör. Jag har inga högre förväntningar att få ett vettigt svar (det behöver inte ens överrensstämma med min åsikt, bara det finns en realistisk tanke bakom och inte att tusentals studenter lider pga. lathet hos politiker) men jag kan ju alltid önska.

Trevlig sommar.

Jag fick även ett svar:

Hej Andreas och tack för ditt brev! 

Du har skrivit ett brev till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Jag har fått i uppdrag att besvara ditt brev. 

Motivet till att det finns fribeloppsgränser i studiemedelssystemet är att de statliga resurserna är begränsade. Den som har en inkomst under studietiden som han eller hon delvis kan leva av bedöms inte ha samma behov av fullt studiemedel som en person utan inkomst. På så sätt kan de statliga resurserna komma fler tillgodo. Principen att inkomster påverkar bidragets storlek gäller även i de flesta andra bidragssystem, t.ex. bostadsbidragssystemet. Om du vill läsa mer om fribeloppet och hur det motiveras inom studiestödssystemet rekommenderar jag regeringens proposition "Ett reformerat studiestödssystem" (1999/2000:10) som du finner på regeringens hemsida under publikationer. 

Regeringen är medveten om den problematik du beskriver och tillsatte därför i november 2007 en studiesocial utredning, Studiesociala kommittén (U2007:13), med uppgift att bl. a. se över de studerandes ekonomiska och sociala situation. Av utredningens direktiv framgår det att kommittén ska föreslå åtgärder som syftar till att den studerande ska ha möjlighet att försörja sig och leva ett tryggt liv under sin studietid. I kommitténs uppdrag ingår även att föreslå hur framtida beloppsnivåer och fribelopp inom studiemedelssystemet ska se ut i syfte att skapa ett långsiktigt hållbart system som säkerställer en skälig levnadsnivå för de studerande och ger förutsättningar för att bedriva effektiva studier. Om du vill veta mer om kommittén kan du läsa dess direktiv (dir. 2007:153). Du kan då söka på förkortningen "dir.2007:153" på regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/. Utredningen ska vara klar senast den 31 mars 2009. 
 

Det är viktigt för Utbildningsdepartementet att ta emot synpunkter från enskilda i syfte att utveckla studiestödssystemet. Vi tackar därför för dina synpunkter och tar med oss dessa i vårt fortsatta arbete.  

Med vänlig hälsning 

Per-Erik Jalava

Som ni nu har förstått så var jag itne nöjd med det (jag är inte nöjd förrän jag har fått vettiga svar, jag är lite jobbig så...)

När vi har kommit hit så verkar jag inte så smart men kom ihåg att det finns en annan information på CSN:s hemsida och det är mot bakgrund av den informationen som jag ställer mina frågor....

Hej igen,

Jag vet inte om det är jag som är trög eller var det är som händer...

Det är alltså möjligt att bara ta lån utan att motta bidraget och jag får då inget
fribelopp? Eller 50% av bidraget och 100% av lånet och då få ett högre fribelopp?
Informationen på Er hemsida stämmer inte riktigt med den information jag har fått
här, det är bara att jag vill ha allt klargjort. Där ser det ut som att man ska välja
ett mindre lån (i procent) och då höjer man fribeloppet (utan att bidragsdelen minskar,
vilket står i motsats till ert tidigare svar), om detta inte står i relation med
varandra är det förvirrande att läsa det, ingen av mina vänner som har studerat i
flera år vet heller svaret...

Vänliga hälsningar
Andreas

Ett lite irriterat svar från CSN (det är jobbigt när de inte vet själva hur det hänger ihop, man blir så arg på människor som vill veta hur det fungerar...):

Hej Andreas!

Svar på dina frågor nedan fick du från CSN i tisdags, 17 juni.

Man kan inte välja att ta lånedelen utan att ta bidragsdelen. Fribeloppet baseras
på hur många veckor du beviljas studiemedel per kalenderhalvår, oavsett om du har
bidrag eller bidrag och lån.

Om din inkomst under ett kalenderhalvår är högre än fribeloppet, får du mindre studiemedel.
Studiemedlen minskar med högst 50 procent av den del av inkomsten som går över fribeloppet.
Både bidraget och lånet minskar proportionellt. Mer information finns på vår webbplats
www.csn.se http://www.csn.se/2.127/hur-mycket-kan-du-fa/1.448

Man kan inte heller välja att ta lånedelen i procent per vecka. Du kan välja att
inte söka lån för alla veckor du söker bidrag. Exempel. Är du beviljad studiemedel
i 20 veckor under en termin kan du välja att söka lån för 10 veckor. Se även www.csn.se
http://www.csn.se/2.127/hur-mycket-kan-du-fa

Med vänlig hälsning
Petra Hjelm

Jaha, de hänvisar alltså tillbaks till sin hemsida som inte går i fas med den information jag har fått via mailen, men jag börjar inse att det inte går att få några vettiga svar från dem, läs på hemsidan om ni tycker att jag är trög och sen kan ni gärna berätta för mig hur man ska utläsa den informationen.

Efter att jag fått det svaret skickade jag iväg ännu en fråga till CSN, utan nämvärt tillfredställande resultat:


Hej igen,

Så det lönar sig då inte att ta emot bidraget om man jobbar eftersom man då i vilket
fall inte kan arbeta så mycket man behöver för att klara sig? Märklig...

Finns det någon speciell person eller instans i regeringen som jag kan vända mig
med frågan till (mailadress el. dyl.)?

Tack för informationen angående veckorna i alla fall, då vet jag att jag kan gå ner
i veckor utan att få ett mindre bidrag och på så sätt höja fribeloppet (jag tyckte
att det stod att man kunde ta en lägre procentsats för lånet men ändå fullt antal
veckor och på så sätt aven kunna höja fribeloppet (CSN:s hemsida), men det stämmer
alltså inte?).

Vänliga hälsningar
Andreas

Svaret från CSN:

Hej Andreas.

Jag har ingen mailadress att lämna till dig men försök kontakta utbildningsdepartementet.
Du kan nå dem via regeringskansliets hemsida. www.regeringen.se.

Det är alltså bidragsdelen som styr fribeloppet.


Med vänlig hälsning
Marianne Sturk

Jaha, de kan alltså inte motivera varken fribelopp eller svara på hur det är uttänkt att man som student ska klara sig utan lån eller möjlighet att arbeta under sommaren, fortsättning följer.

Nu när även jag har blivit en student så dras jag med de problem student-Sverige har dragits med en längre tid, fribelopp, CSN och konstiga regler.
I min frustration har jag sökt ett svar hos CSN:

Hej,

Några korta frågor:

Fråga 1. Jag undrar om bidraget är detsamma även om jag bara tar 75% av studielånet
eller är det hela summan som då minskar (får jag 6262:-/mån eller 5619:-/mån)? Jag
har nu fullt studielån men funderar på att minska till 75% eftersom jag har fått
ett sommarjobb och vill då veta vad det är som gäller.

Fråga 2. Om man inte tar några lån över huvud taget utan bara bidraget, kan man då
arbeta så mycket man vill eller måste man foga sig efter ett fribelopp även då(och
är bidraget även då 643:-/vecka)?

Fråga 3. Varför får man inte arbeta så mycket man vill under tiden man inte studerar?
Som på sommaren, då blir inga studier lidande och det känns omotiverat att inte få
arbeta eftersom jag då inte kan ta fullt studielån under terminerna, räkningarna
kommer även på sommaren... (jag vet att det är regeringen som bestämmer, men det
kan inte vara den enda anledningen).

Vänliga hälsningar
Andreas

Jag fick ett svar:

Hej Andreas!

Svar på fråga 1.

Om du väljer att inte ha lån på 100 procent, ska du välja hur många veckor du vill
ha lån och inte i antal procent.
Väljer du att ha lån i exempelvis 15 veckor (vilket blir ungefär 75 procent), kommer
lånedelen att utbetalas de femton första veckorna och ingen lånedel de övriga fem
veckorna. Bidragsdelen däremot ändras inte utan är den samma = 643 kronor i veckan.


Svar på fråga 2.

Fribeloppet är detsamma oavsett om man har bidrag + lån eller enbart bidragsdelen.
Bidraget är 643 kronor vid heltidsstudier.


Svar på fråga 3.

Jag har inget annat svar på den frågan än att det är regeringen som avgör fribeloppet.

Med vänlig hälsning
Elsy Eriksson

Även om vissa (CSN) tycker att det var ett adekvat svar på mina frågor så står det lite emot hur det ser ut på deras hemsida (där kan man välja att ta bidraget i procent, som det ser ut nu iaf, men så var det tydligen inte). Jag kommer att lägga upp några inlägg så att ni kan vara med och föjla mina frågor hela vägen till toppen...eller hur man nu ser på saken.