Fifflare eller idiot?
Rika snyltare… Vad ska vi göra…? Jag hörde just att det har begåtts ett spektakulärt rån i Täby, norr om Sthlm. Rånarna hade kommit undan med guld, ca 50 Kg...??? Vem, vid sina sinnens fulla bruk har den mängden guld hemma? Det finns nog bara kategorin människor som har så mycket pengar och inte vill att samhället ska veta om dem. Nu är ju bara frågan hur de kom över denna mängd guld...? Har de arbetat ihop det och det är beskattad inkomst? Är det företaget ellerr aktierna som har skjutit i höjden (och betalningen kom ut i rent guld)? Jag har då ingen aning...
Vad jag vet är att jag som fattig skattebetalare inte ahr någon som helt lust att polisiära insatser ska tas till för att hitta deras guld. Även om det inte är något fuffens med det, så är det inte SÅ jävla intelligent att förvara en sådan skatt hemma. Man tycker att de borde ha råd med bättre förvaring, vilket också innebär att deras guld ligger under förvararens ansvar, till exempel en bank...??? Eller... ?
Så frågan är om dessa människor antingen har fått guldet på något konstigt sätt och inte vill visa myndigheterna att de har det så att de tvingas skatta bort en stor del av det (vad jag tycker om skatt finns att läsa under ”löneslavens öde” men vi fattiga stackare gör det i alla fall, om än med mycket knorr) till mindre priviligerade människor. Eller om de har tjänat ihop det genom ärliga affärer och redan skattat och är sedda som höginkomsttagare och följer den skattesatsen? Vet inte och jag bryr mig inte. Jag har inte satt mig in i fallet, det räckte med de fragment jag hört för att min fördomsfulla åsikt ska etsas fast.
Som sagt, det som stör mig i fallet är att JAG ska vara med och betala dessa ”stackars” rikingars utredning när jag vet att de pengar jag ger till Göran dagligen kan användas till saker som står så mycket närmre mina intressen. Det är väl för att göra lägstanivån i landet så hög som möjligt som vi har så höga skatter? Som sagt, så länge mina pengar går till de behövande, de som inte kan klara sig utan samhällets hjälp, den allmänna samhällsstrukturen, subventioner i vård och dylikt så är jag med. När det ska gå till att hjälpa de som egentligen skullle ha råd att köpa en egen vaktstyra och lever i skyddade världar i sina pengabubblor... då ställer jag mig mer tveksam...
Vad jag vet är att jag som fattig skattebetalare inte ahr någon som helt lust att polisiära insatser ska tas till för att hitta deras guld. Även om det inte är något fuffens med det, så är det inte SÅ jävla intelligent att förvara en sådan skatt hemma. Man tycker att de borde ha råd med bättre förvaring, vilket också innebär att deras guld ligger under förvararens ansvar, till exempel en bank...??? Eller... ?
Så frågan är om dessa människor antingen har fått guldet på något konstigt sätt och inte vill visa myndigheterna att de har det så att de tvingas skatta bort en stor del av det (vad jag tycker om skatt finns att läsa under ”löneslavens öde” men vi fattiga stackare gör det i alla fall, om än med mycket knorr) till mindre priviligerade människor. Eller om de har tjänat ihop det genom ärliga affärer och redan skattat och är sedda som höginkomsttagare och följer den skattesatsen? Vet inte och jag bryr mig inte. Jag har inte satt mig in i fallet, det räckte med de fragment jag hört för att min fördomsfulla åsikt ska etsas fast.
Som sagt, det som stör mig i fallet är att JAG ska vara med och betala dessa ”stackars” rikingars utredning när jag vet att de pengar jag ger till Göran dagligen kan användas till saker som står så mycket närmre mina intressen. Det är väl för att göra lägstanivån i landet så hög som möjligt som vi har så höga skatter? Som sagt, så länge mina pengar går till de behövande, de som inte kan klara sig utan samhällets hjälp, den allmänna samhällsstrukturen, subventioner i vård och dylikt så är jag med. När det ska gå till att hjälpa de som egentligen skullle ha råd att köpa en egen vaktstyra och lever i skyddade världar i sina pengabubblor... då ställer jag mig mer tveksam...
Achtung achtung
Har fått en intressant kommentar på mitt löneslavsinlägg... Bra med argument emot mig, så länge de är lite genomtänka. Är ni däremot av den åsikten att allt är bra i samhället och är så naiva att ni tror att solidaritet är ett ord som våra höga politiker fortfarande vet vad det betyder, eller att de för den sakens skull har någon som helst verklighetsuppfattning så är det lika bra att sluta läsa min blogg... Akademiska blåögda småbarn som tror att vi lever i någon form av socialistisk utopi kan bli allavarligt skadade...
NU...
Än en gång känner jag mig stressad utan någon som helst anledning.Jag är väl medveten om att det är ett uttjatat ämne och att jag inte direkt är ensam om detta ”lyxproblem”. Tyvärr så måste jag i alla fall ta upp ämnet och ironiskt nog slösa ännu mer tid på onödig sysselsättning...
Det är ett faktum att allt ska gå snabbare att göra allting och vi ska pressa mer och mer in i våra redan hektiska liv. Frågan är om detta är ett storstadsproblem, om man nu kan kalla Stockholm för en stor stad, eller om tempot även ökar på landsbyggden. Jag är 23 år och känner att mitt liv håller på att rinna ifrån mig. Vid 23 års ålder för 50 år sedan så räknades man visserligen som ”vuxen”, men som jag har förstått det på de berättelser jag har hört av de äldre så var det mest de negativa kraven som man skulle försöka uppfylla. Det var inte ovanlig att fortfarande bo hemma och hjälp till med de sysslor föräldrarna ville ha hjälp med, när man tänker på det så hade man ju bara varit myndig i 2 år... Nuförtiden så är det mer vanligt än ovanligt att man har flyttat ifrån föräldrarhemmet, åtminstone om man ser till min umgängeskrets. Att man ska ha uppfyllt ett krav av sexuella partner eller ha haft någon form av förhållande ses också till det mer normala. Samtidigt som samhället ställer krav på oss unga att tillföra något till samhället, antingen genom att arbeta eller studera så ska vi försöka upprätthålla sociala relationer.
När jag sitter hemma och “latar” mig så känner jag mig stressad. Jag är för upptagen att leva livet i morgondagen istället för att följa den gamla klyschan ”fånga dagen”, det är för banalt, för enkelt. Vad ska jag göra imorgon? Hur ser min vecka ut? Snart kommer våren, bara lite till, snart, om en stund. Hur kommer det sig att det ska vara så jävla svårt att säga till sig själv ”NU ska jag njuta, NU lever jag, skit i allt annat och ta det som det kommer”.
Snabbmat, snabbtåg, planering, visioner, planer, hets, stress, spring i rulltrappan, spring till tuben för att du inte ska behöva vänta 2 minuter, ta en korv på vägen, hoppa över middagen, hinn, måste, stressa, hetsa.
Samtidigt ska vi vara eftertänksamma, intelligenta, utvilade, pigga, fräsha, snygga, inne, välutbildade, välavlönade, produktiva, problemfria, framgångsrika, omtyckta, populära och inte minst lyckliga. Tänk efter hur ofta du är lycklig? Lätträknat va?
Visst, vi kanske inte blir lyckliga av att sitta på våra ”jag tar en pizza för att jag inte hinner laga mat” feta rövar, men om vi skulle ta en del av varje dag och göra det vi helst vill (nu vet jag att de flesta av er tar er den tiden varje dag, men det var inte DET jag menade...) och bara njuta. Jag är så jävla less på att leva i morgondagen. Det blir en allför stor uppoffring av den tid vi faktiskt kan påverka, nuet. Nu kan jag göra något – imorgon också, men det är det nuet. Om man inte tar vara på sig själv kommer man nig bara att hänge sig till självdestuktiva beteenden; spela, knarka, supa, religiösa sekter, ohanterbart aktivt sexliv (med andra eller sig själv) för att döda sinnet. Jag har kommit fram till vad som är MIN njutningspunkt, att skriva. Oavsett om någon läser detta eller inte så har jag satt mig ner NU och tänkt efter lite. Sitter hemma med Tracy Chapman i bakrunden, avstäng tv och känner mig mer avslappnad och tillfreds än vad jag har gjort någon gång under resten av dagen.
Hitta vad som gör att ni kan ta vara på nuet och verkligen njuta, eller skit i det – inte mitt problem.
PUSS O KRAM på er...
Det är ett faktum att allt ska gå snabbare att göra allting och vi ska pressa mer och mer in i våra redan hektiska liv. Frågan är om detta är ett storstadsproblem, om man nu kan kalla Stockholm för en stor stad, eller om tempot även ökar på landsbyggden. Jag är 23 år och känner att mitt liv håller på att rinna ifrån mig. Vid 23 års ålder för 50 år sedan så räknades man visserligen som ”vuxen”, men som jag har förstått det på de berättelser jag har hört av de äldre så var det mest de negativa kraven som man skulle försöka uppfylla. Det var inte ovanlig att fortfarande bo hemma och hjälp till med de sysslor föräldrarna ville ha hjälp med, när man tänker på det så hade man ju bara varit myndig i 2 år... Nuförtiden så är det mer vanligt än ovanligt att man har flyttat ifrån föräldrarhemmet, åtminstone om man ser till min umgängeskrets. Att man ska ha uppfyllt ett krav av sexuella partner eller ha haft någon form av förhållande ses också till det mer normala. Samtidigt som samhället ställer krav på oss unga att tillföra något till samhället, antingen genom att arbeta eller studera så ska vi försöka upprätthålla sociala relationer.
Jag behöver inte se till längre än mig själv för att se att vår generation inte får i närhaten av den rast och vila som skulle vara nyttigt för oss, vår ”göra ingenting tid”. Om jag skulle vilja pausa mitt liv i ett halvår och göra ingenting så skulle samhället förmodligen klassa mig som lat och omotiverad. Vad är det vi har så jävla bråttom till? V A D????
När jag sitter hemma och “latar” mig så känner jag mig stressad. Jag är för upptagen att leva livet i morgondagen istället för att följa den gamla klyschan ”fånga dagen”, det är för banalt, för enkelt. Vad ska jag göra imorgon? Hur ser min vecka ut? Snart kommer våren, bara lite till, snart, om en stund. Hur kommer det sig att det ska vara så jävla svårt att säga till sig själv ”NU ska jag njuta, NU lever jag, skit i allt annat och ta det som det kommer”.
Snabbmat, snabbtåg, planering, visioner, planer, hets, stress, spring i rulltrappan, spring till tuben för att du inte ska behöva vänta 2 minuter, ta en korv på vägen, hoppa över middagen, hinn, måste, stressa, hetsa.
Samtidigt ska vi vara eftertänksamma, intelligenta, utvilade, pigga, fräsha, snygga, inne, välutbildade, välavlönade, produktiva, problemfria, framgångsrika, omtyckta, populära och inte minst lyckliga. Tänk efter hur ofta du är lycklig? Lätträknat va?
Visst, vi kanske inte blir lyckliga av att sitta på våra ”jag tar en pizza för att jag inte hinner laga mat” feta rövar, men om vi skulle ta en del av varje dag och göra det vi helst vill (nu vet jag att de flesta av er tar er den tiden varje dag, men det var inte DET jag menade...) och bara njuta. Jag är så jävla less på att leva i morgondagen. Det blir en allför stor uppoffring av den tid vi faktiskt kan påverka, nuet. Nu kan jag göra något – imorgon också, men det är det nuet. Om man inte tar vara på sig själv kommer man nig bara att hänge sig till självdestuktiva beteenden; spela, knarka, supa, religiösa sekter, ohanterbart aktivt sexliv (med andra eller sig själv) för att döda sinnet. Jag har kommit fram till vad som är MIN njutningspunkt, att skriva. Oavsett om någon läser detta eller inte så har jag satt mig ner NU och tänkt efter lite. Sitter hemma med Tracy Chapman i bakrunden, avstäng tv och känner mig mer avslappnad och tillfreds än vad jag har gjort någon gång under resten av dagen.
Hitta vad som gör att ni kan ta vara på nuet och verkligen njuta, eller skit i det – inte mitt problem.
PUSS O KRAM på er...
Vårens (o)behag
En lustig sak med att bo i vårt kalla land är våren. Vi envisas med att tro att vi bor i ett land där det faktiskt är lite varmt och skönt att gå ute även om det är -4 grader och snålblåst... Att se hur folk på perrongen fläker lite blek hud mot solens fortfarande kalla strålar för att, under en kort stund, komma ihåg hur det var att vara varm utomhus.
Solglasögon, tunnare jackor våga välkomna våren... Hade jag varit turist här så hade jag förklarat en stor del av befolkningen som mentalt störda, kommit hem till t. ex. Spanien och sagt "I Sverige anser de att det är onödigt att ha vinterjack vid plusgrader...". Men jag måste erkänna att jag nog är en av dem som gärna tar en glass på en bänk i Mars under förmiddagssolen ljus, ett ljus som nästan känna overkligt behövt och efterlängtat. Det är nästan så att man kan skönja en långsamt smygande vår...kanske...om ett par veckor...vågar man tro...?
Solglasögon, tunnare jackor våga välkomna våren... Hade jag varit turist här så hade jag förklarat en stor del av befolkningen som mentalt störda, kommit hem till t. ex. Spanien och sagt "I Sverige anser de att det är onödigt att ha vinterjack vid plusgrader...". Men jag måste erkänna att jag nog är en av dem som gärna tar en glass på en bänk i Mars under förmiddagssolen ljus, ett ljus som nästan känna overkligt behövt och efterlängtat. Det är nästan så att man kan skönja en långsamt smygande vår...kanske...om ett par veckor...vågar man tro...?
Konsumtionssamhällets frågetecken
Vad jag inte riktigt förstår är hur det kommer sig att under de tider som de flesta av oss verkligen har tid att konsumera och på så sätt påverka landets ekonomi positivt så är det omöjligt. Nu kan jag ju bara tala för min generation men att ha öppet under kontorstid i diverse affärer då de som har råd att konsumera arbetar är väl en sak. Men att sedan stänga när en annan verkligen skulle ha möjlighet att spendera pengar är ju förkastligt. Nu har ju jag turen att bo i en större stad medan jag vet att i mindre städer så är det många butiker som stänger runt 15:00-16:00 eller inte har öppet alls. Vad tänker man med som chef för den butiken då?
Men det är väl lika bra det, vi konsumerar ju redan i större utsträckning än vad vi har råd med. Det vi kan göra i stället är att använda våra pengar till att supa oss packade och glömma bort verkligheten en stund, ah just det, vi kan ju inte köpa alkohol på andra ställen än genom statliga Bolaget... Det känns verkligen bra att vi lever i en så demokratisk regim som vi gör... Att få börja köra bil vid 16 års ålder, att när jag är 18 kunna röka, snusa, inneha körkort, dricka 43%-ig alkohol på krogen, RÖSTA...???? om Sveriges framtid men för den delen inte ha rättigheten att under pappa statens affär kunna inhandla en vanlig starköl är för mig en gåta.
Nej vet ni vad...? Jag tycker att det är dags att vi fick kuponger på allt och ransonerade alla "lyxvaror" på samma sätt som under depressionen så att valfriheten verkligen inskränks och storebror kan ha ännu bättre koll på oss, för samhällets bästa, naturligtvis. När vi ändå håller på kan vi förbjuda rökning, beskatta tv och radio, överbekatta ALLT som gör att vi kan fly undan den hemska vardagen för en stund och inbilla oss att vi åtminståne nu, en liten stund är lyckliga...
Vänta lite, mina idéer är ju redan tagna... vår konsumtion och verklighetsflykt är redan beskattade, kontrollerade och fördömda av den verkliget vi gör allt för att fly från i första läget...snyft...
Hade inte alla affärer varit stängda nu och jag inte varit så förbannat fattig så hade jag gått upp till affären och handlat lite godis, men det är ju mer lönsamt att ha öppet 11:00 en onsdag än 20:00 en söndag, det säger ju sig självt...
Men det är väl lika bra det, vi konsumerar ju redan i större utsträckning än vad vi har råd med. Det vi kan göra i stället är att använda våra pengar till att supa oss packade och glömma bort verkligheten en stund, ah just det, vi kan ju inte köpa alkohol på andra ställen än genom statliga Bolaget... Det känns verkligen bra att vi lever i en så demokratisk regim som vi gör... Att få börja köra bil vid 16 års ålder, att när jag är 18 kunna röka, snusa, inneha körkort, dricka 43%-ig alkohol på krogen, RÖSTA...???? om Sveriges framtid men för den delen inte ha rättigheten att under pappa statens affär kunna inhandla en vanlig starköl är för mig en gåta.
Nej vet ni vad...? Jag tycker att det är dags att vi fick kuponger på allt och ransonerade alla "lyxvaror" på samma sätt som under depressionen så att valfriheten verkligen inskränks och storebror kan ha ännu bättre koll på oss, för samhällets bästa, naturligtvis. När vi ändå håller på kan vi förbjuda rökning, beskatta tv och radio, överbekatta ALLT som gör att vi kan fly undan den hemska vardagen för en stund och inbilla oss att vi åtminståne nu, en liten stund är lyckliga...
Vänta lite, mina idéer är ju redan tagna... vår konsumtion och verklighetsflykt är redan beskattade, kontrollerade och fördömda av den verkliget vi gör allt för att fly från i första läget...snyft...
Hade inte alla affärer varit stängda nu och jag inte varit så förbannat fattig så hade jag gått upp till affären och handlat lite godis, men det är ju mer lönsamt att ha öppet 11:00 en onsdag än 20:00 en söndag, det säger ju sig självt...
Löneslavens öde
Är det inte underbart att vi har så mycket som är betalt med våra skattepengar? Jag kan till viss mån hålla med om att vi inte kan ta hand om våra pengar på ett ansvarsfullt sätt, jag menar det första man tänker på när man får lön är väl kanske inte "åh, nu kan jag lägga pengar på ett riktigt integrationssystem"... men sådana saker behövs ju i samhället. Nu betalar vi ju mycket skatt vilket för min del skulle vara helt ok om jag visste att de pengar som jag skattar för kommer till användning i syften som gagnar samhället, men handen på hjärtat, jag har ingen aning var ALLA skattepengar tar vägen. Vet ni?
Det är ju inte bara de vanliga skatter,de gemene men känner till utan det är så mycket skatt som vi inte tänker på. Arbetsgivaravgifter, matmoms, 25% moms på allt vi köper förutom mat, böcker och hantverk (ex frisör och skomakare) har blivit till en del av vardagen för oss medan våra möjligheter att påverka vart alla dessa pengar tar vägen minskar för varje valår. Tänk efter hur många led varje vara du köper har tagit och all skatt som har betalts för att du ska få den... Speciellt med svenkstillverkade varor. Fastighetsskatt för fabriken, arbetsgivaravgift för arbetarna, deras inkomstskatt, skatt på frakt till butiken + ABGavg för chaffis o hans övermän + bensinskatt, fordonsskatt osv. TÄNK vad mycket pengar. Vart tar allt vägen?
Det är ju inte bara de vanliga skatter,de gemene men känner till utan det är så mycket skatt som vi inte tänker på. Arbetsgivaravgifter, matmoms, 25% moms på allt vi köper förutom mat, böcker och hantverk (ex frisör och skomakare) har blivit till en del av vardagen för oss medan våra möjligheter att påverka vart alla dessa pengar tar vägen minskar för varje valår. Tänk efter hur många led varje vara du köper har tagit och all skatt som har betalts för att du ska få den... Speciellt med svenkstillverkade varor. Fastighetsskatt för fabriken, arbetsgivaravgift för arbetarna, deras inkomstskatt, skatt på frakt till butiken + ABGavg för chaffis o hans övermän + bensinskatt, fordonsskatt osv. TÄNK vad mycket pengar. Vart tar allt vägen?
En ny härlig dag...
Så nu har även jag, som tidigare har fördömt den förlorade skara som tror sig ha nog intressanta liv så att de måste basunera ut dess mengslösa innhåll på nätet, börjat blogga...skam och skandal. Tanken på att de faktiskt tillåter en egenkär, cynisk och allmänt negativ, ordbajsande gnällspik yttra sig i det allmänna utrymmet är spännande =)... Möjligtvis skrämmande, främst för att inte ens jag vet vad nästa mening kommer att innehålla...
Tog tåget till jobbet idag... Om ni någonsin har sänkt er till den nivå att ni har haft någon som helst tillit till at pendeln ska ta dig från punkt A till punkt B inom rimlig tid i förhållande till den förutbestämda tidtabellen så behöver jag inte skriva något mer...
Om ni har något svar på hur det kan ta 25 minuter att vända ett tåg på slutstationen Märsta för att köra tillbaks det igen så kan ni gärna meddela mig i kommentaren. Man får lätt missuppfattningen att någon form av rutin kan ha utformats under de år som pendeln har funnits i Sthlm och inte att det är sämre nu än vad det var på 60-talet... Kanske var det så att de slitstarka och bredryggade 40-talisterna som på den tiden vad i min ålder, hade personal som fick lyfta av tågen och handvända tåget...? Jag vet inte. I min fantasifulla värld går det att köra tåget åt båda hållen och ett tågbyte innebär att chauffören ska ta sig från ena sidan till andra (tidsplan ca 3 minuter för en kraftigt överviktig person). Men ja det är förståligt att detta tar 25 minuter...IDÈTORKA hos citypendelns informationsavdelning...
Eftersom jag har läst runt 4 bloggar i mitt liv så kommer jag förmodligen att bryta de "etikettregler" som säkert finns. Ni elitistiska bloggare får väl skälla ut mig efter noter om ni vill - see if I care...=P
PUSS PÅ ER
Tog tåget till jobbet idag... Om ni någonsin har sänkt er till den nivå att ni har haft någon som helst tillit till at pendeln ska ta dig från punkt A till punkt B inom rimlig tid i förhållande till den förutbestämda tidtabellen så behöver jag inte skriva något mer...
Om ni har något svar på hur det kan ta 25 minuter att vända ett tåg på slutstationen Märsta för att köra tillbaks det igen så kan ni gärna meddela mig i kommentaren. Man får lätt missuppfattningen att någon form av rutin kan ha utformats under de år som pendeln har funnits i Sthlm och inte att det är sämre nu än vad det var på 60-talet... Kanske var det så att de slitstarka och bredryggade 40-talisterna som på den tiden vad i min ålder, hade personal som fick lyfta av tågen och handvända tåget...? Jag vet inte. I min fantasifulla värld går det att köra tåget åt båda hållen och ett tågbyte innebär att chauffören ska ta sig från ena sidan till andra (tidsplan ca 3 minuter för en kraftigt överviktig person). Men ja det är förståligt att detta tar 25 minuter...IDÈTORKA hos citypendelns informationsavdelning...
Eftersom jag har läst runt 4 bloggar i mitt liv så kommer jag förmodligen att bryta de "etikettregler" som säkert finns. Ni elitistiska bloggare får väl skälla ut mig efter noter om ni vill - see if I care...=P
PUSS PÅ ER
Då kör vi
Jaha, nu ska vi se om den här bloggen har lust att komma igång...
