Ångest

Nu har den kommit, den dagen jag har längtat till i snart ett år...

Första semesterdagen... med regn...

Nu kommer det här att låta som en helkass klyscha och att jag fabricerar på grund av omständigheterna, men så är inte fallet. Jag tycker att det är skönt att det inte är gassande sol och 35 grader. De förväntningar man har eller har haft på sommaren försvinner liksom med vädret.

Om det hade varit "fint" väder så hade det till exempel inte varit OK för mig att sitta inne och skriva, jag borde vara ute och ta till vara på sommaren. "Ta till vara på sommaren", vad är det för jävla synsätt... Är det fint väder så blir jag ju för fan degraderad till dagisbarn, jag kan inte längre veta vad som är bra för mig och om jag sitter inne en varm dag så är jag dum i huvudet... Jag tycker inte om att bada, solar inte (av förståliga skäl), och gillar inte tryckande värme.

Det enda som är lite synd är att det regnar... För då kan jag inte spela golf (JO, jag vet att jag KAN spela, men finner inget nöje i det, sälla er inte till pedagogiknazisterna som säger "det finns inget dåligt väder....blablabla")...

Nu kryper solen fram så då kan jag göra det som enligt mig hör semestern till... Tända en smaskig vattenpipa och hälla upp ett stort glas vin från den nyinköpta bag-in-boxen jag köpte strax innan stängning i lördags... Och slå på datorn och fortsätta mitt plöjande av Futurama (det ska komma en film i december...).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0