Sälj så bra du kan 1

Att vissa personer är födda säljare har man ju hört. Vad det är som gör dessa till de säljare de är varierar dock ganska mycket, det beror inte bara på vad de säljer utan vilka de säljer till. Jag har gjort några lekmannaförsök att sätt mig in i den stora världen och ska försöka delge er vad jag har kommit fram till. Först ska jag som det så fint heter "konkretisera några begrepp och förutsättningar" vilket kan medföra att jag trampar någon på tårna, det är inte min mening utan bara en förutsättning för att förklaringen ska bli lättare att förstå.

Man måste göra några saker klart för sig när man ska sälja sin produkt, även om man har den klar så måste man veta vilka/vilken grupp man försöker nå med produkten och på så sätt rikta reklamen mot denna specifika grupp. Det lättaste är att påbörja indelningen i kön och ålder, det är ingen hemlighet att unga män konsumerar på ett helt annat sätt än vad medelålders kvinnor gör, eller för den delen barn. När man har kommit så långt är det dags för de viktigare indelningarna (åtminstone nu, tidigt 2000-tal och i västvärlden)), social status.

Den sociala statusen har alltid spelat en stor roll för vårt sätt att interagera med våra medmänniskor, på gott och ont. Det är inte bara nu som den har haft betydelse men vad som har förändrats är möjligheten att förflytta sig mellan sociala världar, en möjlighet som tidigare endast har funnist i drömmar och fantasier (ta en titt på folksagorna och se hur många som handlar om en fattig person som antingen når en annan social status eller i hemlighet tillhör en högre social status utan att han/hon vet om det). Det är något som alltid har sålt. Problemet har ju varit att de sociala skikten har varit så fast förankrade att en person från de lägre samhällsklasserna inte ens har vågat drömma om att de ska kunna göra en "klassresa", något som däremot har blivit ett (inte omöjlig) mål, speciellt för den yngre generationen.

Motsättningarna mellan de sociala skikten kommer alltid att finnas eftersom det inte finns utrymme för alla att röra sig mellan dem, känslan av tillhörighet får sig en törn om man som social grupp tillåter individer utanför sin sociala sfär att göra inträde, vad som är viktigt att veta är att detta gäller åt båda håll. Tillhör man  det övre skiktet vill man inte släppa in "arbetare" eller andra "icke-akademiker", även om de har arbetat sig upp som entrepenörer och rent fysiskt har ett högre taxeringsbelopp än de tidigare nämnda i den högre delen av stegen. Detta gäller vanligvis rika familjer, adliga och andra som anser sig "naturligt" tillhöra det högre samhällsskiktet.
På samma sätt är det i om man tittar på arbetarklassen, de ser inte med blida ögon på någon som ser ner på deras arbete (det är ofta arbetet som är den centrala punkten och den yrkesstolthet som ofta utvecklar sig i denna sociala klass). Lekmän, "förståsigpåare" och högt utbildade ses gärna på som " de andra", som egentligen inte kan arbeta utan bara har haft bra förutsättningar för att på ett teoretiskt plan försörja sig, man ser inte den bakomvarande utbildningen som riktigt arbete och tar inte hänsyn till att det finns andra problem som denna samhällsklass måste ta ställning till.

I inledningen skrev jag dock att det har börjat förändras, kanske inte så mycket längst ut på denna bipolära skala utan i mitten. I dagens Sverige så har man börjat tulla lite på dessa gränser och det har kommit en helt ny social grupp, en grupp som inte nödvändigtvis har behövt tillhöra de redan uppmärkta sociala mallarna utan som rör sig utanför i flera, som i perifirin. Det är den gruppen, som börjar bli större och större, som är intressant att titta på ur försäljningssynpunkt. Det kanske låter som att det nu är en överväldigande stor del individer som har blivit väldigt intelligenta och har lyckats klättra på samhällstegen trots de naturliga motsättningar som alltid har funnits där, jag tror inte att det är det som är fallet. Vad som verkar ha hänt är att fler och fler får upp ögonen för sina förutsättningar och möjligheter att få det man materiellt vill ha, barnfamiljer äger gärna flera tv-apparater, unga personer har till en mycket stor del en egen mobiltelefon, MP3:a och dyl. Att konsumera har blivit en livsstil (det är inget nytt, jag vill som jag tidigare skrev bara lägga fram förutsättningarna att nå fram till sina potentiella kunder), en livsstil där du kan bryta dig ut från din lägre samhällsklass och tilsammans med andra i samma situation skapa en helt egen klass, konsumtionsklassen.

Trots att det finns så många fler potentiella konsumenter till din produkt eller tjänst än tidigare så har det blivit mycket svårare att nå dessa. Mycket beror på att vi blir bombade med reklam och förslag på vad vi ska lägga våra pengar på, det finns så många livvstilar, "inneprylar" och basvaror att vi inte har någon chans att kunna pröva oss fram. Vi måste helt enkelt lita till att reklamen för produkten är så pass bra att vi väljer att prova. ett stort problem med denna överproduktion är att det inte tar mycket kraf för oss att vara "otrogna" mot våra tidigare favoriter, en rekomendation, en bra reklam eller helt enkelt en nyfikenhet på det okända (som mycket oftare än vad vi tror grundar sig i en reklan som vi kanske inte ens har registrerat). 

I nästa avsnitt ska jag försöka gå in lite mer på vilka som vill ha vad och varför samt vilka olika reklammetoder som verkar fungera bäst på människor i dagens västsamhälle. 

För att det inte ska bli så långt så kommer jag att dela upp texten i olika sektioner (jag tror man kallar det kapitel...) och jag kommer att fortsätta så fort jag får tid.

Kommentarer
Postat av: Jonas

Okej, du har fångat mitt intresse. Känner igen mycket av det du skriver från mina medie- och kommunikationsstudier (går att koppla till många -ismer), men kör på, vill gärna veta mer. =)



2008-07-28 @ 00:07:32
URL: http://jagochminmac.blogspot.com
Postat av: Andy

Jag hoppas att det kommer något vettigt ur det här, kul grej att kolla på...=)

2008-07-28 @ 14:24:17
URL: http://permafrost.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0